Det är inte bara vår sista hel-dag här nere i Nice, nej min käre make fyller även 45 år. Födelsedagar kan vara ack så underbara att fira MEN jag kan också få en ångest-present-blockering som gör att jag känner mig liten och otillräcklig. Presenten i sig borde ju vid det här laget redan vart inhandlad men jag har liksom inte funnit den. Måste man köpa presenter? Måste man först skriva ett kontrakt där INGEN får köpa present till den andra, ja smädelsen hade ju vart förödande om man fick en själv utan att ha gett en.
Jag avbryter förmiddagens strandhäng och går med panikkänslor till Galerie Layfaytte och BER till Gud att presenten skall uppdaga sig vid första ögonkastet på herravdelningen. Gud hör bön, hör ni det – Gud hör bön. Ja jag finner hans T-shirt vid första anblicken INNAN jag klivit av rulltrappan. Jag boostar det hela med 2 flaskor Champagne från Naturvins-butiken ifall det hela skulle gå fel (vilket det inte gör)
Nu är alltså semestern slut. Typ. Ja i morgon är det semester även om jag sitter på planet hem. Jag vill passa på att tipsa om böckerna jag avklarat under min ledighet. ”Hästpojkarna” och ”De dubbelt så bra”. Det här mina damer och herrar är fantastiska och historiska skildringar om regnbågen och dess prakt och vedermödor som funnits sedan skapelsen. LÄS LÄR!
I båda skildringarna får vi följa två manliga par och jag kan inte mer än tacka Gud (som i rulltrappan) för att vi lever i en tid (dock ack så skör om vi ser på Polen, Ungern, Ryssland & Co) för att jag lever i ett land där jag och 45-åringen kan vara lyckligt gifta.
I Bibeln står det att bön får mång-dubbel effekt om man ber i hop. Ikväll ber jag att all allians med SD och att de homofientliga och rasistiska tendenserna som på vissa håll blivit rumsrena skall förtvina och dö. Be med mig. Amen.
