Snart på benen igen

Trots att vi bara vart iväg på 9 dagars semester så har benen hunnit lata till sig och känner sig väldigt trötta och purkna nu. Inte huvudet alltså – bara benen.

Men människan är ett vanedjur och innan veckan är slut så lovar jag att vara helt ”på benen igen”. Andra husfars sysslor återkommer och idag gör jag 14 lunchboxar innehållandes lax, gröna linser, vitkål, purjolök och morötter. Allt detta nyttiga sänks sedan ner i en fond av chili, vitlök, koriander, japansk soya, citron och sesamolja. Mmm. I morgon är det fredag!

Typ acklimatiserad

Då alarmet ringer 06.30 så känns det som en ond dröm. Är semestern redan över, är det dags att göra sig redo för arbete? Ja!

Knasbrun och lite semestergroggy tar jag mig iallfall iväg på min morgonpromenad och sedan börjar jobbet. Ja det här var ju inte så farligt! Det är ju riktigt kul att vara tillbaka.

Efter jobbet så inhandlar jag dekor för föreställningen på Norrbottensteatern samt en fördelsdagspresent till Amoranda. Jag skippar gymet, ja jag orkar inte återta hela vardagen på en och samma dag. I morgon är jag ännu mer acklimatiserad. Amen

Mió Evanne

Att låta smaklökarna följa med

Det är söndag och näst sista dagen i Nice. Vi kliver upp extra tidigt för att städa ur lägenheten och för att på detta sätt ge oss några extra timmar i solen. Ja det gäller att alstra D-vitamin innan mörkret faller (har man en fallenhet att tro på typ Covid-konspiration så är tydligen D-vitamin bästa medicinen. Själv är jag inte konspiratoriskt lagd, MEN på sistone har alla dessa UFO-kontakter gjort mig upprymd. Men vad hjälper D-vitamin till då?)

Väl hemma från stranden bestämmer vi oss för att rensa kyl och barskåp. Detta kan gå hur som helst och det gäller bara att låta smaklökarna att följa med. Spagetti och korv? Jajamän. Portvin någon?

Det drar ihop sig

Lördagen den 2 September. Det är inte för att jag vill stressa mig själv, men idag vaknar jag ändå med ”det är bara 3 dagar kvar nu”. Hur ska jag husera med tiden? Jag styr stegen mot stranden.

Ibland när man känner att man har ont om tid så ska man göra allt extra sakta. Som att gå riktigt långsamt mot stranden och observera skyltfönstren. Iaktta folket du går förbi och kolla in nya frisyrtips eller stil-tips. Väl nere vid havet (10 minuter) så simmar jag 200 simtag (det har jag gjort varje dag, jag är sträng ibland) och blundar sedan på min handduk och andas in D-vitamin. Hemma i Sverige har hösten kommit för att stanna – så nu gäller det att förbereda sig.

Jag donerar ett par utgångna gympaskor och en emaljgryta till allmänheten (här i Nice ställer man ut allt man inte vill ha på gatan och någon har ALLTID hämta sakerna) och därefter köper vi en ny gryta som är mer passande i storlek samt spanar efter skor (Zeb säger ”nej” till ett par turkos-randiga extravaganta skor vi passerar med förklaringen ”kommer att se desperat ut”. Nåväl jag får leta vidare) Jag är numera brun som en… svårt att säga. I färganalysens tidevarv var jag ”kall” men det är liksom en kall underton med guldiga fräknar över hela mig. Vår mot vinter? (ni som vet, ni vet) Nåväl, ikväll nalkas ny restaurang. Jag är redo för Banh mei

Ett typ lugn

NU har Italienarnas semester slutat och stränderna har helt plötsligt förvandlats till halvtomma. Vi går ändå ner i ottan (09.00) och finner oss en plats i solen. Ett lugn infinner sig (JA Italienarna pratar högt utan avbrott hela tiden) och det enda som stör är när måsarna (mitt hatobjekt) dödar en orm och börjar slåss om den.

Idag löser vi även ut vårt nya modem (kors i taket!!!) och helt plötsligt har vi lika snabbt internet som hemma i Sverige. ”Ska ni inte ha tv-dosan?” undrar det i affären ”Det ingår ju!” Men vi säger nej till den förbryllade försäljaren. Fransk television har ännu mer gapig reklam än i Sverige och dessutom så dubbar de fortfarande filmerna. NEJ TACK!

Efter det stora skyfallet

Det stora skyfallet har upphört och lämnar efter sig ett par mycket belåtna balkong-blommor. Själv så har jag varit på apoteket och fått tre paket medicin (har noll koll på vad det är) och har därefter tillfrisknat rapidartat. Hurra. Jag älskar franska apotek. Här mixas örter med de stora läkemedelsföretagens produkter i en salig röra och på varje apotek arbetar en sjuksköterska som kan hjälpa dig med fast hand.

I dag har jag inte bara badat i några timmar (havet är extra turkost och krispigt efter regnet) nej jag har även hittat tillbaka till sova-middags-pausen. I hela 60 minuter så sjunker jag in i vår sköna säng och fönstret får vara öppet så att ljudet från Rue Gioffredo får vagga mig.

I kväll bjuder jag ut min make på en försenad födelsedagsmiddag. Det blir en ny restaurang vid namn ”Mallard” och det ska blir spännande att se vad de har att bjuda oss på. Hittills så har vi lagat all mat själv och eftersom vi är duktiga kockar så får ”Mallard” jobba på ikväll för att imponera.

Som ni ser går det ingen nöd på mig. Amen.

De två jobbiga besökens dag

Det är en halvregnig dag här i Nice och av och till så vräker regnet ner, av och till så tindrar solen. Eftersom denna lynnighet inte lockar en till stranden så tar vi itu med de två ”jobbiga” sakerna som vi någon gång måste göra.

1: Skattemyndigheten. Vår lägenhet är registrerad typ 30 kvm för stor och därför har vår fastighetskatt vart på tok för hög i de 12 år vi haft den. MEN i Frankrike är det inte lätt att få såna här saker korrigerade och idag är det andra gången vi är här och visar dokument och stämplar. Lokalerna påminner om något ur en Roy Andersson film och de få som kan lite engelska tar otaliga rökpauser. MEN till slut går det och förvånade går vi vidare mot nästa uppdrag. PS: Får vi tillbaka pengarna vi betalt in? Nej.

2: Wifi: Vi har fått ett mail att vårt modem är för gammalt och måste bytas. Men vi kände på oss att det inte skulle vara så lätt att göra just detta så vi samlade kraft och mod. Inne i butiken så kunde de inget göra MEN då vi fixade ett franskt sim-kort till telefonen och ringde huvudkontoret så kunde de ringa till butiken och ge oss tillgång till ett nytt modem. MEN, håll i hatten – inte ska det väl vara så lätt. Nej då. Först ett låne-modem och sedan ska de messa oss på vårt franska nummer då vårt nya finns att hämta. Suck. Nåja. Om tre dagar. Kanske.

Efterklok

Jag förstår nu så här i efterhand att jag nog inte borde ha mega-gossat med barnbarnen dagen innan vi åkte hit till sydfrankrike. Vincent hade alla symtom på förkylning och själv vaknar jag idag med att halsen känns öm och svullen. Bu!

Men jag kan ligga hemma och tycka synd om mig eller slöa på stranden – jag väljer stranden. Idag är det dessutom tacksamt mulet och därför mindre människor (Italienarna har ännu industri-semester, men de är på väg att åka hemåt)

Jag börjar på en ny bok av Michael Connelly och de är alltid välskrivna och spännande. Men jag slumrar till mellan kapitlen vilket inte gör så mycket (mycket värre är det med ljudböcker som bara fortsätter och tar ingen hänsyn till mitt slummer) utan det är bara att fortsätta. Som ni läser så går det alltså ingen nöd på mig. Amen.

En liten summering

Det är fredag och jag är tacksam. Tacksam för vad, kanske ni undrar? JO:

1: Veckan är över

2: Jag håller ihop

3: Lyckades skriva ett angenämt 3-stämmors-arrangemang till föreställning efter jobbet..

4: Blev inlockad på en ute-kväll med Malou, Kristo och Iza.

5: Amen

Torsdag med bubbel & aliens + undergång

Ja så är det torsdag och torsdagar är dessvärre varken ”lill-lördag” eller något annat festligt. MEN – därför blir man extra glad då man får en inbjudan till utgång. Elena och Paer kommer förbi på bubbel och inget bubbel som helst, utan något vi hamstrat på oss från en gyllne era (klicka här!) Sedan cyklar vi ner på La Bottega och äter jättegod mat till rimlig torsdagpenning.

Gör vardagen till något underbart, gör det nu!

Ja för på mitt tiktok-flöde så matas jag bara med UFO-nyheter om att jorden kommer att gå under inom kort och att aliens från framtiden just nu besöker jorden väldigt frekvent för att på så sätt ta del av vad som gick fel.

(PS: Det börjar tydligen med kärnvapen i USA enligt en trovärdigt fängslat alien)