Det är dags att åka hem nu, det är dags att lämna denna fantastiska stad och bege sig hem mot Luleå. Men Paris finns ju kvar och med öppen famn kommer den att ta emot oss även nästa gång.
Mina benhinnor värker, ja vi har gått 20.000 – 30.000 steg varje dag och nu behöver mina ben vila sig. Vila mig behöver jag även från folk, ja hur mysigt nu än Paris är så är det otroligt många människor på en liten yta. T.ex när vi tar RER-tåget mot flygplatsen. Jag är förberedd på trängseln men får ändå panik. Jag försöker andas sakta, det går sisådär.
Men hem tar vi oss och just nu tvättas kläder och vi förbereder oss för en helt vanligt morgondag. Amen