Klicka på affischen och gör din bokning!
To appreciate the beauty
Aristotle
of a snowflake
it is necessary
to stand out
in the cold
En dag i studion
Jag är helt färdig. Jag har tillbringat dagen i Donkens skrivstudio och både rösten och huvudet är helt slut. Hesare och hesare blev jag (och lite mindre nyanserad) för varje omtagning är jag rädd för. Men men, så är livet som artist!
Jag vet inte riktigt hur långt vi hunnit i projektet men många låtar är halva duetten inspelade men väntar på sin duettparter. Can´t wait!
Då jag kommer hem steker Zeb mig en entrecote och bjuder på potatisgratäng och sallad (+ ett glas rött) Jo jag tackar. Tröttheten bytts ut mot tacksamhet.
December är här nu och det är dags att tända staken. Amen!
In the depth of winter,
Albert Camus
I finally learned that within me
there lay an invincible summer
Ja må hon leva!
Min kära mor (och även skyddshelgon) Sybille fyller 87 år och vi kör genom winter wonderland och tar oss till Tallberg. Mor har bakat tårta och min storasyster Zuzette möter också upp med ett smörgåsjärn som present. Själv har vi med oss en ljuslykta och en stor amaryllis (som hon tyvärr råkar klippa toppen av vid öppningen av paketet) Det är riskabelt att köpa presenter till någon som samtidigt försöker ge bort allt den har, men hon blir glad för gåvorna. Jag klipper mor och Traktor-Göran (mammas granne och sällskap) och sedan måste vi ta oss mot stan igen. En 90 minuters färd i becksvart mörker. Hurra mamma på din födelsedag! 87 är stort.
PS: Då mor frågar om vi inte ska sjunga något för henne, så tar storasyster ton. Hon sjunger en sång om någon som klubbad ihjäl en häst…
Age
is
just
a
number
Slick
Det är fredag och vi samlar ihop lite vänner. Chaka-L, Chrystella, Malou, Jossie, moi och Zeb – ja det är kultur på gång! Vi har biljetter till Norrbottensteaterns föreställning ”Slick” och förväntansfulla slår vi oss ner och inväntar vad det nu är som ska komma.
Jag är liksom inte beredd, ja jag har inte googlat på mig nåt info – men jag blir ändå liksom glad. En stand-up-dans-dragqueen-show som tar oss med till en självgod man 2024. Som bäst är när showen blir sorgsen och vingklippt. Som när hen inte får stånd eller orkar disco-dansa en hel kväll. Som ett minus en på tok för lång monoton öppnings-scen samt att folk håller på att skratta ihjäl sig även då det är sorgligt. Jag funderar på om jag kanske missförstått något eller om de har…?
Hur som helst är jag glad att jag kom även om jag vaknade 04.00 och liksom behöver vila. Jag fick vila med mina vänner och i vissa scener av ”Slick” och är nu redo för lördagen. Amen.
