Man lär sig nåt varje dag

AC:n i vår bil har pajat och även om sommaren har sagt sitt så lämnar vi in den. Jag gissar att det är en säkring som gått och att fakturan kommer att ligga på ungefär 75:- men det är det inte. ”Vi har bytt ett O…” Jag stänger sedan mentalt av reparations-mannens genomgång och tänker istället på livet i största allmänhet. Uppenbarligen var det ingen säkring som gått, för det här med O:et det kostar 4642:-!!! Eftersom jag har fötts utan pokerface så blir mannen i kassan smått rädd för mitt ansiktsuttryck, men jag betalar i hast och springer ut från lokalen utan att säga ett pip (jag har lärt mig att det brukar förvärra saker och ting).

NU kvarstår nästa prövning, nämligen att för första gången applicera ett cykelställ på bilen, fästa min cykel därpå och ta mig säkert hem. Zeb har gått igenom det hela halv-noga men jag kör fast redan vid elementet ”få stället att sitta stabilt runt kulan utan att snurra runt” Jag ringer till Zeb som inte svarar. Jag ringer både hans mobil och till salongen, fortfarande inget svar. I kyrkan lärde jag mig, att vid prövningar ställa sig frågan ”Vad hade Jesus gjort?” Jag bestämmer mig för att Jesus skulle ha tänkt ungdomlig (han har sådana magrutor på alla skulpturer/ bilder och tänk vilken fin hasselnötsblond färg han hade på håret! Men det är klart, Josef var ju ej pappan) Jesus skulle självklart ha gått in på youtube och det är just vad ungdomliga jag gör. Inom fem minuter puttrar jag sedan hemåt. Cykeln trillar inte av och jag har lärt mig något nytt idag. Amen.

En förödande kaka

Jag har tagit träningsfritt några dagar då kroppen inte är helt hundra, jag jag misstänker att jag fått en släng av Zebs förkylning. Så efter jobbet vill jag istället unna mig något gott som tröst, nämligen en sån där cookie som är rund och kan vara av kola (vilket jag väljer) eller chokladkaraktär.
I ren åtrå till kakan så glömmer jag bort att först trycka i mig en laktostablett och här vankar jag nu efterklok, av och an med en uppsvullen mage och tycker synd om mig.

Det är bara tisdag, allt kan bara bli bättre

Återkomsten

Jag lämnar familjen i Norge bakom mig och i ett nafs är jag åter i Luleå. Zeb har fixat lunch åt mig och sedan har jag en lugn dag för mig själv då han skyndar åter mot jobbet. En promenad i solen? Tvätta upp rese-kläderna? När man besöker barnbarn måste man ha i beräkning att samtliga tshirts sedan bär spår av barn-snor eller mat som befunnit sig någonstans på deras kropp. En powernap? Jag försöker men Amoranda väcker upp mig efter 10 minuter. En bok? Yes. Jag är inne på den andra spännande boken av Hamit Aktas ”Där ingenting någonsin händer” Kuslig.

Tack för i helgen Armand, Ingy och barnbarnen!

Farfar Mió tränar parkour & spelar boll

Det är liksom sista dagen här i Stavanger, ja i morgon bitti flyger jag åter hem till Luleå. Det är mycket som ska hinnas med idag, ja hela unga Familjen Evanne ska få sig en klippning och sedan ska hunden Sidney ut och motioneras. På vår motionsrunda hänger barnen förstås med och vi tränar parkour och spelar fotboll.

Till lunch lagar jag lyx-lax i ugn och Armand har lovat bjuda mig på tacos i afton.
Heja Norge!