Fransmännen har nog fått för sig att den är dun-jacke-höst, men Luleåbor rör sig dock smidigt i tighta shorts och i turkost vatten. Det är bara torsdag och en halv fredag kvar nu och jag känner ett stygn melankoli. Hoppas jag fått en ordentlig D-vitamin-påfyllning nu bara…
Simma lugnt!
Kod Orange visade sig vara ett spöregn med några blixtar, inget att oroa sig för öven om folk här nere drabbades av panik. Dagen efter är det dock som om hösten kommit till stan och det luktar så gott och det ligger blad överallt. Havet är dock varmare än tidigare (vet ej varför) och vi badar, äter musslor, köper tvål och gör oss redo för ett eftermiddagspass med Pt-Michael. Det är bara 3 dagar kvar här nere i Nice och jag ämnar suga musten av denna fantastiska stad. Amen.
Det är nåt lurt som pågår i Nice idag som jag nog inte förstår bredden av. ”Kod Gul” basuneras ut vilket sedan ändras till ”Kod Orange”. Dessa koder är väderrelaterade och stranden har stängt, det har även alla parker.
Vad ska hända? Är det orkan? Tyfon? Jag lägger mig ner i sängen med öppen balkongdörr för att ta en powernap och att samtidigt lyssna på ett eventuellt spöregn eller blixtar och dunder. Men – inte så mycket som en regndroppe!
Restaurangerna och gymen har stängt då det bedöms som om ingen kommer att kunna ta sig till eller ifrån och här väntar jag lite besviken men dock hoppfull på att vi ska får vara med om ett äventyr.
Vi lägger upp lite struktur för veckan, ja även en semester kan må bra av lite organisation. Träning är ett måste, då man inte bara kan hänge sig åt vin och bröd…
Jag börjar morgonen med en 8 km lång löptur just då solen håller på att gå upp = helt underbart. Jag har liksom tvekat på löpning i sommar och har antingen skyllt det hela på att det var för varmt eller för regnigt, men nu har jag liksom inget att skylla på.
Förutom min lilla frilans-löpning så bokar vi upp oss på ett pass om dagen och vi varvar mellan spinning och olika pt-pass.
PS: Detta är killen vi bokat upp oss med på fredagens gym-pass. Mycket nöje!
Ja så är det då dags, vi lämnar vårt ena hem som bäddats in i den vackraste hösten och beger oss till vårt andra franska hem där sommaren fortfarande dröjer sig kvar. Jag har en väska full med böcker och ett hjärta fyllt av glädje. Amen
Idag svävar min tanke till Frankrike och till framtida projekt. Medan vi i Sverige har kört på överklass 60-tal, så har vi där istället gått på ”här-har-en-pensionär-just-dött-och-vi-flyttat-in” = love it!
Men en takhöjning hade vart fin, ett nytt kök, spis, nya hyllsystem och ny dusch. Man kan väl få önska?
Allt detta och samtidigt behålla den gamla charmen. Bed och önska med mig. Amen.
Det drar ihop sig. Inte bara i magen utan också dagarna. I morgon är det sista hel-dagen här för på söndag åker vi hem.
Fånga dagen. Jag gör det. Desperat. Kokar svartaste morgonkaffet. Älskar hett. Blir ett med min man, stranden, havet, balkongen.
Vi blandar G&T och sitter på balkongens skuggsidan (Zebs hudfärg slår i bordeaux) medan mina stora handskalade räkor (från Atlantkusten!) marinerar i ett bad av vitlök, cayenne och Persillada. Snart stundar middag med påföljande balkonghäng. Adieu…
Lugn och ro är allt jag strävar efter men idag kom ett litet pulspåslag. Ja vår nya kyl/frys är på ingående och då kan man ju passa på att dammsuga till ytan. DÅ märker vi att kyl/frysen inte alls har någon ”kontakt” utan bara är navelsträngs-bunden till väggen!
Zeb får då rusa åter till affären där vi köpt elektroniken (leverans i morgon) och höra om de kan ta med en elektriker, vilket det visar sig att de inte alls kan. Grannen i huset säger att det där fixar man lätt själv (hm) medan jag går ut i Fb Riviera-forum.
På ”English-Speakers on the Riviera” får jag svar inom några sekunder på min elektriker-efterlysning, även om svaret inte blir det jag önskar. Steve skriver ”Learn to speak french!” vilket är besynnerligt med tanke på gruppens namn.
Efter några googlingar når jag dock fram till en dygnet-runt-öppen elektriker och han kommer glad i hågen på momangen och fixar en ny kontakt i väggen.
Lugn igen? Jag slutar krampa då den nya apparaten står på plats. PS: Leveransfirman kan inte ringa eller sms:a ett svenskt nummer utan vi har fått köpa ett franskt simkort som vi får pilla in av och till och hoppas på kontakt. Drama!
Ja så var det dags igen, dags att flyga hem till Nice i södra Frankrike. Detta är vår andra semesterperiod och den kommer att vara i nio underbara dagar.
Vädret? Galet hett, ja runt 30 i suggan på dagarna och 23 på nätterna. Det är tur att vår lägenhet är högt uppe, för där fläktar det alltid vilket håller modet uppe. Vi hörs!
Idag är vattnet om möjligt ännu mer turkost och med de nya badrutinerna (08.30-11.30 samt en sväng på eftermiddagen runt 16.00) så bekymrar solen mig inte det minsta. Jag har slappnat av i varenda muskel, mitt grå hår har blivit solblekt (och förvandlats till beige-grått) och min hy har blivit brun.
Vi traskar runt i vårt underbara Nice och njuter av alla dofter som slår emot oss. Nej det är inte gullviva, mandelblom, kattfot eller blå viol utan här doftar det hav, kaffe, jasmin och allehanda blomster som jag inte har en aning om vad de heter.
Må gott!
