Och så var denna spännande fredag här då biljetterna till ”Mon ami Mió: Duets” släpps. Vi pratar alltså om den 9 & 10 September. PS: Efter 2 timmar hade 10% av biljetterna sålts ut så jag föreslår att ni bokar på en gång! Klicka här för att komma till bokningen.
Idag har jag tagit ledigt från jobbet för att ta ikapp med lite av det jag försummat då jag i helgen lyxat mig i Göteborg.
Betala räkningar, städa till, diska, tvätta, hänga tvätt, vika tvätt, ta med Amoranda på ett Pt-pass samt en massa massa småärenden. Alltså jag är helt slut av allt och nu förstår jag inte hur jag annars hinner med allt.
Ur ugnen luktar de nu 17:15 en av Zebs paradrätter = lasagne och jag misstänker att en pasta-koma med tillhörande soff-slummer väntar. Amen
En taxi hämtar mig 05.30 från syster Bec och tar mig därefter till Landvetter. Därefter vidare mot norr och så DIREKT hem till familjen där det vankas ”Pippi Långstrump på de 7 haven”. Pappa Aidan passar på att ta en power-nap medan jag och Zeb får var sitt barnbarn att gosa med. Så skönt det känns att vara hemma!
Hemma i vår stad har isen gått och vindarna blir plötsligt mildare och det känns som om vi bytt årstid och skridit in i vår-sommaren.
Fråga 1: Är jag pollenallergisk? Ja helt plötsligt slås näsan igen.
Fråga 2: Hur varmt ska vår lägenhet bli då man plastat in huset i plast då de ska byta puts?
Ja så får man då äntligen träffa denna nya stjärna – Lyn. Det rör sig alltså om Becs nya flickvän och jag faller pladask för henne. Hon verkar genom-rar och slösar så mycket kärlek på min syster att jag blir rörd.
Tyvärr börjar dagen lite dåligt för henne, ja en mussla från gårdagens middag var nog inte ok och Lyn ligger därför och spyr fram till lunch (för att sedan vara på benen)
Bec och jag tar en förmiddagspromenad, en mil i ett skogsområde och solen lyser och fåglarna kvittrar. Vi tar ikapp och jag är så glad vi har varandra i ur och skur. Amen.
Zeb kommer äntligen hem från hospitalet, väl inpaketerad och försedd med en rejäl påse medikament.
Det är inte bara han som blivit omslagen nej hela vårt hus har bytt skepnad. Nej det rör sig inte om någon avantgardistisk manöver av Christo and Jeanne-Claude, nej nu ska putsen knackas ner och förnyas. Bra och bu på samma gång liksom.
Bra för att det säkert kommer att bli fin (I HÖST!!!) men bu för damm och för att solen inte får skina in/ vindarna inte får svalka oss.
Klockan är 19:31 och mina ögon är redan trötta. Bu för mig också.
Då jag urlakad efter jobbet beger mig mot uppgift ”hämta-barnen-från-förskolan” så får jag som belöning en helig energi som gör mig stark igen. Underbara ungar vad jag älskar er, ja ni gör mig ung på nytt.
Vincento har axlat en ordentlig storebrors-roll och är tydlig med att vi INTE FÅR ÄTA GLASS INNAN MIDDAGEN. Tur att nån är stark.
Vi ses i helgen ungar, då ska ni får möta mumie-farfar också och skriva på hans ben.
