En tuff öppning av veckan

Måndag och vi kör igång hårt. Den öppnar sig med akupunktur (ischias) och ett nytt sätt att sätta nålar. Inte som jag är van vid med ytskinns-placade nålar, triggerpunkter som ska stimuleras. Nej denna gång trycks en och samma nål genom huden, köttet ändå ner i muskeln. Ni hör ju. Jag sa ju att vi började hårt.

Efter jobbet blir det kultur igen. Det är Fredrik Benke Rydmans föreställning ”Master of dance”. Det är en sorts monolog-stand-up-improvisations-dans-föreställning. Spretigt? Nja lite. Fredrik är en cooling och jag njuter mest då han gör det han kan bäst – nämligen DANSA! Det finns betagande svärta också, som när han berättar om Per Jonsson (topp-koreografen) som tog farväl till jorden dagen innan hans verk skulle haft premiär och då Fredrik skulle ha vart med.

Måndagar alltså!

En irriterad bakdel & skön musik

Inflammationen i höger skinka (piriformis) vägrar ge sig och jag matar värktabletter och stapplar runt som om liten farbror. Fuck! I morgon har jag dock tid hos en kiropraktor så vi får se om något kan göras. Det är bitvis intressant att studera sin kropp då den inte fungerar, hur allt liksom sloknar bara för att en liten muskel inte vill sluta irritera. Jag vet varför den gör så här, jag har nämligen börjat om att löpträna och JAG VET att man ska ta det hela varsamt i början och successivt öka (men jag är liksom för otålig för denna process). Nåja, jag ska lägga det på minnet nu.

Jag hittar på lugna saker att göra efter jobbet, som att ligga på ett hårt golv, vilket känns skönare för smärtan en en sviktande säng. Jag hittar lugn musik att lyssna på. Som denna där Jacob Collier är inblandad. PS: Vi har biljetter till honom i oktober!

Ett fint uppdrag

Det är en annorlunda dag. Halva dagen med saxen, halva dagen vid pianot. Ja jag har fått ett fint uppdrag, nämligen att tonsätta en dikt. Dikt och dikt, jag får ett femtiotal dikter av samma poet som jag fritt får klippa och klistra utifrån. Alla dikter handlar om samma sak. Om saknad. Det är någon som förlorats och där sorgen stannat kvar. Någon har lämnat jorden och väntar på andra sidan. Fast jag tror att mamman/ poeten väntar ännu mer. Så mycket så att orden i dikterna bränner.

Innan jag fick och la mig igår så gjorde jag texten klar och då jag idag satte mig vid pianot så hände samma sak som det oftast gör. Melodin ÄR redan klar! Har jag hummat på den under natten? Jag mailar över sången för granskning och nu ska den musikproduceras och sedan sjungas in av en sångerska.

Orden stannar kvar med mig under kvällen ”… jag saknar din röst. Ett inspelat skratt kan ibland ge mig tröst” Jag hoppas att sången blir så fin som hon hoppats på. Det tror jag. Ni får höra då den är klar.

Premiär på filmen ”I dur & moll längs Vitåälven”

Är du sugen att se föreställningen vi körde på Norrbottensteatern i november? Har du 1 timme och 22 minuter till förfogande? Då önskar jag er mycket nöje! PS: Skriv gärna under kommentarer vad ni tyckte om showen.

Manus, låttexter & musik: Mió Evanne (Mon ami Mió)
Musik arrangemang: Tomas Isacsson
Artisterna: Jessica Stenlund, Jesper Vårö Nilsson, Elisabeth Sandström, Aron Tideström & Birgit Lind. Musikerna: Görel Särs, P-a Peterson Ronander & Göran Fröberg
Ljudtekniker: Donken Karlsson. Ljustekniker: Peter Sandin. Filmproducent: Peder Jonsson

Videoglimtar från ”I dur & moll längs Vitåälven”

Ja så har jag då äntligen fått se föreställningen ”I dur & moll längs Vitåälven”. Vår duktiga fotograf Peder Jonsson filmade ju sista föreställningen och här ser ni alla låtar urklippta ur handlingen. Mycket nöje! Visst det finns toner som hamnade i närheten av var de skulle vara, visst fanns det fraser som förändrades eller glömdes bort. Men bortom det så vilar ett så fantastiskt minne av underbara föreställningar, av underbara artister. Kort sagt – ett minne för livet! Vill du höra låtarna på Spotify så klickar du här! PS: I morgon har jag ev. hela showen att presentera!