Små & stora utbrott

Ja då kör vi! Det är dags för en far och dotter-resa, med allt vad det kan innebära – men nu kör vi! Kan det bli komplicerat att resa med ett ”barn”? = ja visst! Kan det bli komplicerat att resa med en kvinna med autism = JA!
Det blir små och stora aggressions-utbrott för att sittplatserna på planet inte var bra, för att en parfym doftar för mycket och för att barn ljuder. Andas. Det finns goda stunder mellan utbrotten också, kom ihåg dessa. Borde jag anteckna dessa? Vi är dock framme i UNDERBARA NICE och även om ett inferno just avslutats (då hon inte tänkte bädda sin egen säng) så sitter jag på balkongen och tänker på i morgon. I morgon kommer allt att ha blivit lite mer vardag och allt kommer att gå smidigare. Är jag värd ett glas vin till? JA!

Sista kvällen innan mini-semestern

Packar för Nice.
Vad behöver jag egentligen?
Datorn. Laddarsladdar. Mobilen. Pass.
Allt annat finns ju redan där.
Det var annat förr, då var min sminkväska större än handbagaget. Nu är jag en annan. Inte bättre eller sämre, bara en annan. Att jag klippt min högra stortånagel på tok för kort och fått nageltrångs-känningar är inget jag kommer att dryfta, nej det skulle bara indikera på åldersförändringar. Jag ska försöka tänka ungdomligt. Få se nu..? Har jag solskydd med? Nej det var inte ungdomligt tänkt. Har jag lagt fram en fab rese-outfit? Lite faktiskt. Men ändå praktiskt som det anstår en man i min ålder. I morgon åker vi hemifrån 04:50.
Bed för mig.

Nu med ispåse

17:43. Ligger på mitt favvoställe. På mage på min turkosa orientaliska matta med fårskinnen från Gotland under mig. På vänster rumphalva, en ispåse – ja jag testar allt för att vara i toppform innan Frankrike. Har testat värmedynan utan framgång så nu kör vi detta. Hu!

Längtar efter att ta en kik på ”The Long Shadow” som DN gett så bra recension. Må gott!