Jag traskar vidare

Att vistas i en betydligt större stad än den man är van vid, innebär också att avstånden blir längre. Då jag hemma i Luleå passerar Coop, Thai-shoppen, Systemet på min 4 minuters väg hem – är livet annorlunda här.

Jag vill ha ett blomfat till min stora växt, räkor (Chaka-L landar 19.30) present-vin (till utflykten i morgon) Stödstrumpa (till min make) och ögondroppar (till mig) är lyckligtvis på samma apotek MEN eftersom jag gav damen i kassan en bukett liljor för att hon hjälpte mig att få en akut-tid för mitt trasiga öga, tar hon 30 minuter på sig att ömt förklara hur stödstrumpor sätts på. Ja jag får t.om se ett youtube-klipp.

Medan Zeb hoppar runt som en skadskjuten fågel hemma i lägenheten så traskar jag mig dyngsvettig i vår stora stad. Det ska bli åskskurar vid 16.30 = jag längtar.

Dessa underbara möten

Idag tar vi oss ner till stranden för att möta upp med en vän som är här nere på semester – Erik. En gång i världen bodde han i Luleå och jobbad på Inpuls men nu är han nere i Nice med sin man och njuter av värmen. Så trevligt!

Just när vi ska kliva in i vår port, hör vi någon säga vårt namn. Det visar sig vara min gamla vän Lena som i början av 90-talet bodde i Luleå och som på den tiden var gift med min kompis Jesper. Lenas nya man visar sig vara supertrevlig och dessutom har han lägenhet ett stenkast från oss. Vi skålar i rosé och jag ler inombords inför livets alla underbara möten.

Alla –ismer där vi stannat
är sekunda, inte störst.
Freden måste komma först.
Gör den inte det, min vän,
kommer inget efter den

tage danielsson

Hemmamännen

I och med att vi inte är lika mobila som vanligt (Zeb kan ej gå för sin brutna fot, jag får inte bada för mitt perforerade öga) så passar vi på att göra nyttiga hemma-saker istället.

Vi viker in alla sängkläder och skapar ordning. Jag fotar och skriver in vart saker är, så att de som kommer hit efter oss inte ska behöva leta.

Vi förstärker vår soffa (och gästsäng, ja Chaka-L är på väg hit i nästa vecka) med några vinkeljärn och här ser ni Zeb då han syr fast några soff-kudds-knoppar.

Ibland får jag förfrågan om vilka klubbar vi är ute och dansar på, men jag som somnar senast 22.30 kan dessvärre inte lämna något bra tips (klubbarna har inte ens öppnat då)

Men vi har det underbart ändå – en dans på rosor.