Det är torsdag och det är även SKITDÅLIGT VÄDER. Regnet har öst ner hela dagen och jag försöker komma på peppande quotes typ ”efter regn kommer sol” osv.
En fiskgryta puttrar på spisen och jag har fått chili på fingrarna som jag sedan gnuggat ögonen med. Denna torsdag suger.
Hoppas denna dag vart mer hoppfull än min, men ni kan söka tröst i en serie. Just nu ser jag ”Supacell” men jag kan inte bestämma mig om den suger eller om det bara är denna torsdag som fördunklar mitt omdöme.
Vaknar man redan 05:00 så får man försöka hitta på något innan det är dags att börja jobba. Kaffe, absolut. Kokt ägg på kaviar-macka, yoghurt med nötter. Mums. Jag äter detta varje morgon och ändå tycker jag att det är gott. 06:00, fortfarande massor med tid. Jag tömmer och fyller diskmaskinen, läser nyheterna och duschar. 07:00. Nej nu går jag ut på min morgonpromenad.
På vägen runt fjärden väcks barnasinnet och jag finner en linbana som lockar mig till lek. Den håller (tack och lov) och ett skratt väller upp i mig. Perfekt. Varje morgon bör innehålla ett gott skratt.
08:00 Nu kör vi. Tisdagen börjar på riktigt!
Medan min man och mina vänner beger sig på en havs-kants-promenad mellan undersköna Èze och (urtråkiga) Monaco så sätter jag mig ner för att jobba.
Det är nästa års föreställning ”Saint Valentin” som behöver en tråd som binder låtarna samman. Det går ganska bra, men liksom förra året så oroar jag mig redan nu för att inte komma ihåg minsta monolog jag diktar ihop. Men jag peppar mig med espresso apelsin och jobbar vidare. Snart ett glas rosé.
Plötsligt hör mitt gyms chefer av sig, ja de är också i Nice. De bjuder ut oss på en underbar middag och på många intressanta samtals ämnen. Tusen tack!
Det är fredag men även min sista arbetsdag innan TVÅ HELA VECKORS SEMESTER tar vid. Medan Zeb firar en 50-åring så bjuder Chaka-L mig och Nille på middag (fast själva inbjudningen lyder: Kom och töm min vinsamling som blivit för stor) Självklart tackar jag och Nille JA till detta event och Chaka-L bjuder på både middag och solsken.
Jag har just kommit hem och klockan är runt 21:00. Av födelsedagsfirarna syns intet spår så jag packar min ryggsäck för i morgon (vad ska jag ha med mig egentligen?) och slår mig ner vid datorn. Tack sommar i Luleå, tack vänner för middagar och fester. Nu drar jag iväg för att få ro. I allfall inbillar jag mig att få lugn. En bok packas. Pass och nyckel. Nej nu kan jag inte komma på nåt mer att ta med. Snart är natten här och i mitt fall är det 22.00. Jag har somnat så många gånger vid det klockslaget i de mest absurda positioner framför teven. Kan man få skolios på detta vis? Ryggen känns svag men semesterlängtan stark. Amen.
Efter jag läst/ lyssnat på boken ”Kemisten” var det som om alla andra böcker jag läste var… Tja, helt ok. Men inte var de som ”Kemisten” inte. Tills idag då jag snubblar över boken ”Kvinna saknad” av Mary Kubica. Jag har inte hunnit så långt MEN OJ SÅ SPÄNNANDE. På Storytel hör jag för första gången olika personer läsa var sin karaktärs roll, vilket gör det hela väldigt levande. Nej nu har jag inte tid med er mer, jag ska lyssna vidare.
Om jag är bakis? Ja!
Luc Besson har ju gjort tre filmer som ligger mig varm om hjärtat. Leon, Det femte elementet och Nikita. Han har också gjort en hel del tvivelaktiga rullar MEN nu är han tillbaka med en väldigt annorlunda och smått otroligt film (med otrolig så menar jag dess båda betydelser) nämligen drama-action filmen ”Dogman” (just genren drama-action är inte så vanlig) Se den på Netflix!
