Kategori: C’est la vie

mio

Vårproblematik

C'est la vie, Merde

Jag glömmer bort vårproblematiken varje år. Vadå, tänker kanske ni – vem har problem med våren? Nja inte våren direkt (ps: det har snöat i natt men här i norr kallar vi det vår) utan vad den för med sig. Nej jag pratar inte om upptinade hund-bajs-korvar – utan om SNÖMÖGEL. Vad är då detta undrar ni. Jo:

Snömögel är en sjukdom främst förekommande på norra halvklotet hos gräsväxter och orsakas av svamparna Microdochium nivale och M. majus. Sjukdomen anses vara en av de mest allvarliga utvintringssjukdomarna inom jordbruket som drabbar höstsådda grödor, men kan även förekomma hos vårsådda grödor

Men det är inte bara jordbruket som drabbas, nej det gör även mina ögon. Helt plötsligt kisar jag för jämnan och det känns som om någon blåst med en fön rakt in i ögonvitan. Jag kommer inte att dö, lugn bara lugn – men jag kommer att se rödsprängd och sliten ut nu tills det fått torka upp och då vägarna borstats rena. Det finns inget gott som inte har något ont med sig…?

mio

En stundande inkvisition?

C'est la vie, Mon Dieu

I ottan sätter jag och Liz oss i bilen och styr mot påskgudstjänsten i Tallberg kapell. Det är inte så mycket för själva gudstjänsten utan mest för att göra mor Sibylle glad. Ja idag är vi 5 av 6 syskon på plats. Vägen till Tallberg är FRUKTANSVÄRD ja det har snöat massor och man måste hålla fart för att inte fastna i drivorna. Vägarna är smala och man fruktar ett möte vid varje kurva. Jag får migrän på kuppen men kör bara fast en gång.

I kapellet så hålls en påskgudstjänst som börjar rätt dystert. Först en psalm som endast kantorn kan sjunga. VARFÖR är de flesta psalmerna skrivna för ljusa sopraner/ höga tenorer? Sedan en bön. En bön om förlåtelse. Jag ber den inte för detta känns mer som 1478 men en annalkande inkvisition i hasorna. Vad hände med ”Glad påsk och välkomna hit idag. Idag ska vi fira uppståndelsen”?

Men gudstjänsten muntrar väl till sig och som final nattvards-informerar prästen om att oblaten är glutenfritt och vinet alkoholfritt… Sedan blir det kyrk-kaffe med mjukkaka (med pålägg) och kanelbullar. Jag blir med ens på bättre humör. På vägen hem har plogbilen hunnit fixa vägarna. Liz kör. Jag sover.

mio

Årets halkigaste dag

Bric-a-brac, C'est la vie, Merde

Detta är om möjligt årets mest halkigaste dag. Åtskilliga luleåbor kommer idag att bryta benen av sig och kommer sedan att ångra att de någonsin gav sig ut på vift. Själv så promenerar jag från gymet till musikstudion (det är dags för komposition) då ett par framför mig faller riktigt illa. Med små försiktiga anksteg går jag fram till dem och frågar om de är ok. Paret, som visar sig tillhöra gänget som om somrarna har en konstant alkoholfest på Flora kulle, stönar och har ont. ”Fan, fan, fan” säger och berättar att han även har ischias. Han tittar på mig och säger att han känner igen mig, men varifrån? ”Har du en bror som är polis” frågar han men jag skakar på huvudet. ”Tack för att du brydde dig” ropar paret då jag hunnit en bit fram på vägen.

mio

På darrande ben

C'est la vie

Efter jobbet måste jag åka ut till ett område som jag är rädd för. Vissa är rädda för mörka gränder och skumma kvarter – själv är jag rädd för ”Storheden”. För er som inte bor i närheten kan jag berätta att Storheden är ett industriområde där ”skjul på skjul” radar upp sig med plåtfasad. Rusta, Jula, Jysk osv. Idag ska en ny diskmaskin inköpas och med darrande ben stegar jag in på en affär som säljer just det.


Ni kanske undrar VARFÖR jag är rädd för ett industriområde och listan kan göras lång.
1: För tätt med folk.
2: Underliga samtalsämnen. Damen innan mig vill ha en rabatt på sin maskin även om kampanjen gick ut för 3 veckor sedan.
3: Min expedit säger att de bara har EN diskmaskin utan front (han kollar deras hemsida) men jag pekar ut att de åtminstone har sju stycken i butiken. Han blir förbryllad. Expedit byts ut.
4: Den nya säger frasen ”snyggt” på allt jag säger. ”Jag önskar en diskmaskin”, snyggt säger han. ”En där besticken är i utdragslåda”, snyggt säger han – och så fortsätter det i 20 fraser till.

Jag är hemma nu. Jag överlevde. En diskmaskin ska levereras men jag vet inte när. Men jag lever.

mio

Detox: Dag 4 + serie-tips

C'est la vie

Några har frågat mig hur det går med min detox och jag tycker det har gått rätt bra. Förutom min ursprungliga plan har jag bara tryckt i mig en större lakrits-godis och två kvällsmackor. Typ nästan superbra! Inget vin, inga kakor, inga semlor – ni kan i princip helgonförklara mig.

Behöver ni något bra i soffan. Typ en tok-snygg kille (Richard Madden) och en tok-snygg tjej (Priyanka Chopra Jonas). Action, våld och blod samt Stanley Tucci? Låter det som någonting? Press play!

PS: I morgon tar jag en helg-detox-paus.

mio

Detox: Dag 2

C'est la vie, Mon Dieu

Det är inte vilken dag som helts UTAN DAG 2 I MIN DETOX! Efter helgen i sus och dus (ja om sanningen ska fram så har jag nog haft det festligt lite av och till i flera veckor) så har jag sagt till mig själv på skarpen. Frukost bestående av ett kokt ägg på hårdbrödmacka, yogurt med nötter och espresso. Promenad. Jobb. Mindre portion lunch, men dock späckad med näring. Jobb. Gym minst varannan dag. Middag med minskat kolhydratsintag. Och där stannar det. Inget vin till en god biff eller till en teveserie, inget kvällsfika som standard-kvällsmackan med ost, skinka och isberssallad. Jag säger som Pippi och biter ihop: Utan snus i två dagar försmäktar vi på denna ö.

mio

Söndags sammanfattning

C'est la vie

Efter en minst sagt fartfylld och matsäckar helg är det dags att göra en helvändning och istället återvända till gymet och en sorts ”barkbörds-vardag”.

Ja idag kör först Amoranda och jag först 1 timme styrketräning för att sedan sätta oss på spinning-cyklarna och delta i Zebs intensiva Inpuls-klass. När kvällen kommer så blir den lite sorglig, ja den är ju Danjells sista kväll i Sverige och i morgon flyger han tillbaka till Italien. Vi firar den med att se på två avsnitt av ”RuPauls Dragrace” ja det gör mig alltid på gott humör. Shante, you stay!

mio

En sorts vardag

C'est la vie

Sakta men säkert återgår jag till ”vardagen” vad än de nu egentligen är. Tänk om min ”vardag” just är o-vardaglig och jag just nu hamnat i ett sidospår? Men denna tisdag har innehållit promenad/ jobb/ gym/ matlagning. Just nu står 14 portioner chili con carne och svalnar och jag känner mig stolt och nöjd med min tisdag. Soffan bjuder Disney + och på Shogun (i denna nyversion så spelar inte homo-ikonen Richard Chamberlain huvudrollen) utan hunken Cosmo Jarvis. Mycket nöje!

mio

​Il pleut

C'est la vie, La France

Idag gör vi inget! Det regnar. Massor. Barbra och Donna sjunger tröstande i mitt öra: ”Raining (raining) Pouring (pouring) There’s nothing left for us here. And we won’t waste another tear”. Det utlovas åter solsken i morgon så det gäller att passa på att njuta av regnet. Vad göra?

Vi spelar yatzy. Amoranda ser på ”The Flash” (hon säger att hon inte vet hur många gånger hon sett serien, men många är det) och jag lyssnar på min ljudbok ”Perfekt offer” av Helen Fields. Jag kan inte bestämma mig om den är bra eller tjorvig. Då jag ändå tar mod till mig att handla mat så blir jag dyngsur (jag är inte mycket för paraply) men det är uppfriskande i sig. Jag får ett meddelande från Zeb som värmer ”Still crushing on your, even though ur already mine” och jag längtar lite hem. Men hemfärden närmar sig. En måndag i solen, en tisdag med städ och avfärd nalkas. Vad snabbt allt gott. JO nu kom jag på en bra grej med regn. Jag slipper vattna blommorna!