Tisdag med inhopp

Det är tänkt att jag och Amoranda ska träna denna eftermiddag MEN barnbarnen behöver assistans och vi susar istället dit till undsättning. En intressant sak som händer är att en flicka på förskolan direkt går och tar Amorandas hand och vandrar iväg med henne. Det visar sig att den flickan också är autistisk. Kanske kände hon igen sig i Amoranda?

Nu har jag inte tid att skriva mer, utan nu ska här lagas mat och gå ner i varv. Det är tre dagar till min semester-etapp 3.

Plötsligt händer det #lessonlearned

Under arbetet med ”Mon ami Mió – Duets” har jag haft förmånen att jobba med så många fantastiska och dynamiska artister. En av dessa är Karin Paulin som vanligtvis jobbar i Norrbottens-teaterns fasta ensemble och gör många otroliga sång och skådespelar insatser.

Förutom att sjunga sin egen ”I sing of love” (i showen på Norrbottensteatern) så rycker hon här in och kör ”Forever here to stay” då sångerskan Gunilla Franklin (som sjunger den på albumet) ”fått förhinder”. Tack Karin, DU är ett proffs-de-luxe!

Jag kommer snart att sätta mig ner och låta alla applåder och showens beröm sjunka in i min kropp. Jag kommer att göra små anteckningar över vad jag ska tänka på till en annan gång. Att jobba med proffs är dock något som lärt mig så mycket och jag kommer att bevara detta i mig inför kommande projekt #lessonlearned

Vallningar & klackjärn

Perkele. Det där vaccinet jag tog i går har verkligen satt sprätt på kroppen. Öm arm som inte går att lyfta + bultande panna samt kalla och varma vallningar som slår över kroppen. Perkele (man får svära på utländska)

Munter blir jag dock på Pow-wow-Pam från Canada sänder denna bild och jag får skriva till henne och fråga om det är jag eller min syster Bec. Det är jag, fast för länge sedan. Min insta-omröstning gissar rätt bra ändå.

Längtan efter lillasyster tar vid och abstinensen botas med att jag tittar på hennes stepp-inslag under showen ”Mon ami Mió – Duets”. Jag tror det här är andra stora projektet vi gör hop, ja ni har väl sett videon till ”Garbotized” (som spelas som aldrig förr, just nu) Nu blir det stepp!

Gråa strån

Jag får fler gråa hår idag. Ja jag jobbar kort dag och går hem redan vid 14.00-tiden för att träna på mina repliker till helgens show. MEN för första gången så blandas allt ihop, ja jag glömmer både text och ordning och inte blir det bättre då jag försöker ta det från början.

Kanske är jag bara lite trött och behöver vila, men jag misstänker att sömnen först kommer i nästa vecka. Sänd virtuell styrka till mig, sänd mig en extra hårddisk minne och ett glatt humör. Amen.

Tisdags-göra

Tisdag. Jag kör i gång i ottan 07.45 för att sedan hasta iväg till Norrbottensteatern och fortsätta med projekt ”rigga scenen” Jag har fått igenom mina röda ridåer, dock fick jag kompromissa bort min svarta bakgrund mot en midnattsblå. På bilden syns ännu ej de små guld-snäcks-spotlight som ska stå i kanten av scenen – ååå allt kommer att bli så fint!
PS: Har hittat rosa-beiga plymager!

Då & nu

Ibland uppmärksammar man stora åldersförändringar på sin lilla jordiska gestalt men sett ur ett större perspektiv – tänk vad lite som händer på 20 år ändå.

Här ser ni mig då i en locka-folk-till-luleå-kampanj för väldigt länge sedan (”Förr flyttade bögarna till Stockholm. Nu finns det plats här för alla” löd denna slogan) samt nu i 2022 års showreklam.

Blir glad då jag läser detta quote idag ”Time flies but you’re the pilot” och jag nickar instämmande.

Slutspurten

Det känns som jag är inne på en slutspurt där jag inte får ge upp, då målet är inom räckhåll. Föreställningen närmar sig med stormsteg och kundtillströmningen är enorm. Jag börjar 07.30 varje dag och jag drar mig för att gå till gymet efter min dag på salongen. Tack och lov fungerar varje gymbesök som en Cvitamin-supp vilket i sin tur leder till att jag inte bara kollapsar i soffan då jag kommit hem.

Eftersom det ändå är lördag så lagar vi finmat, ja Zeb fixar klassisk potatisgratäng och oxfilé. Det i kombo med ett (eller två) glas rött blir en perfekt godnattvisa, vilket är just det jag behöver då sömnen gäckat mig lite i veckan.

Jag är snart i mål.

Lunch & Lekstuga

I Norge fyller vårt barnbarn Isolde 4 år, men vägen dit är lång även om video-länken är kort. Det är då tur att man har Vincento och Frances så nära och idag kör vi lunch och lekstuga hemma hos oss.

Lisa Larssons hundar plockas ner från fin-skåpet, ja jag har köpt en hund av henne för varje byracka vi haft (utom av Smilla den dansk-svenska gårdshunden, ja Lisa har liksom aldrig gjort den rasen)

Det blir sagor och minne om varje hund och barnen lyssnar andaktsfullt på. De brukar vara mest intresserade av afghanen Zeke som blev sjuk och dog, men idag är det den korkade bulldoggen Radar och den motsträviga Tibetanska Spanieln vid namn ”Konsten” som lockar deras uppmärksamhet.

Ha en härlig söndag nu mina vänner.

Män gjorda av socker

Dagen börjar lite turbulent då en vredgad röst hörs från gatan. Jag har sett galna gubbar förr så jag ger honom bara ett halvt öga där jag står och vattnar mina blommor.
– Aujourd’hui aussi (idag igen) skriker han vilt och viftar med händerna, och helt plötsligt fattar jag att han skriker till mig. Det hela rör sig om att mina blommar droppar ner på gatan och nu har jag upprört mannen till bristningsgränsen.

Jag har försökt välja bevattningstillfällen då restaurangen under oss inte har gäster (11.00 – 23.00) men nu är det tidig morgon. Kanske har han fått lite skvitter på sig, ja blommorna är så torra i detta 35-gradiga väder att vattnet inte stannar kvar i krukan (ett halv-liters-mått i en stor-kruka löper lätt amok)

– Je suis désolé (jag är ledsen), ropar jag tillbaka till mannen för min franska räcker inte till att förklara den torra jorden och den uttänkta bevattningstiden.

Mannen fortsätter att gorma och snart tittar alla människor upp på vår balkong. Det är tur att jag inte heller förmår att på franska skrika ”Nu håller du käften gubbjävel, du är inte gjord av socker” ja jag är inte säker på att det uttrycket även gäller här nere i Sydfrankrike.

En mamma-make-over

Efter jobbet så kör till min hemby Tallberg med tillhörande moder. Mamma vill ha en make-over och jag klipper henne, färgar ögonbrynen och går igenom hur man lägger en enkel make-up. Jag har köpt med mig lite smink från Anastasia Beverly Hills (bl.a denna penna som visar sig vara perfekt färg för min moder) och som genom ett trollslag blir denna kvinna ännu vackrare (hon fyller 85 i år)

Jag har dessvärre köpt med mig kvällstidningarna till henne och hon högläser Jonas Gardells ledare i Expressen. Därefter tvingas jag förklara termer såsom ”läderfetisch” och ”kast med liten dildo” Nu behöver jag en make-over!