Kategori: C’est la vie

mio

En ”höstkväll”

C'est la vie

Om man kollar på väderleken i Luleå så blir man lätt bedrövad. Regn, regn och åter regn. Efter gymet och middagen så får jag en egen stund och då gör jag om regnet i mitt huvud till något annat. Jag låtsas helt enkelt att det är höststormar och tänder ett ljus. Får jag ett glas rött? Ja det får jag alltid på ruggiga höstkvällar. Jag stoppar in vetekudden i micron på 3 minuter och jag tar på mig LED-masken och bygger upp lite värme. I öronen en ny bok. Jag hör på ”Daisy i kedjor” av Sharon Bolton. Det är ChatGPT som valt boken åt mig baserat på mina favoriter. Och spännande är den. PS: Sörj en en ruskig sommardag, gör om den till något annat bara.

mio

Mellan hägg & syren

C'est la vie

Sommaren gör sitt bästa med att meddela att den faktiskt är på gång, även om vi misströstar. Så sent som i fredags bar jag ju toppluva men jag är inte ledsen för det. Om tio dagar drar vi ju till Nice och där lyser solen och är på bästa humör.

På teve 4 play hittar jag till min glädje ”Masterchef Australia” MEN bara sista säsongen. Ja jag hade velat plöja den från begynnelsen. Är det någon som vet om den sänds någon annan stans?

mio

Med hjälp av ur-kraft

C'est la vie, Party, Qui

Jag vet redan på morgonen att det är dags att ta till ur-kraften. Idag är det mycket som ska uträttas.
1 – Skolavslutning för barnbarnet Vincento. Det blir fika med föräldrar och oss – 2 farfäder. Sedan blir det sång och alla klasser sjunger var sin låt. Känner bara igen ”Bara bada bastu” som fått ny text. Något händer då Vincento sjunger. Själv säger han att en annan farfar fick hjärtinfarkt och dunsade i backen, men säker är jag inte. Han är en lögnare/ fantiserare, men en gammal man ligger dock på ett bord då vi går därifrån.

2 – Caspian. Jossies och Tobeys son går ut gymnasiet och vi är bjudna på trädgårdsfest. Det blir bubbel och en fantastisk smörgåstårta och minnen serveras av mor, far och släktingar.

3: Teater. Jag följer med Emme (svärdottern) och barnbarnen på teater på Hägnan. Det är två år sedan vi såg ”Loranga, Masarin och Dartanjang” tillsammans och i år gör vi det igen. Nu är pojkarna större och förstår kanhända lite mer av vad som händer i denna fantastiska föreställning. Det är lite kallt, men jag har toppluva, filt och ett sitt-underlag.

4. Natten.

mio

En utflykt med en tår-final

C'est la vie, Qui, Team Evanne, Voyage

Idag blir det utflykt och Aidan, Emme och barnbarnen hämtar upp mig i sin nya underbara bil. Vi beger oss nord-väst och anländer efter ca 90 minuter till min hemby Tallberg. Där väntar mor med våffel-lunch och där blir det hårklippning av henne + grannen Traktor-Göran. Pojkarna fiskar abborre och vi njuter av den frid och lugn som landsbygden bjuder på. Till middag har Aidan med sig en fårstek och proppmätta stapplar vi tillslut ut till bilen för att köra hem. Mor fäller en tår.

mio

Resfeber

C'est la vie

Håller jag på att bli förkyld? Så här blir jag alltid innan jag ska resa någonstans – ja jag oroar mig för att bli sjuk. Är det just detta som kallas ”resfeber”?

Ingen varm panna iallafall men raspig i rösten. Jag trycker i mig mängder av naturläkemedel och hade nog gått ner på systemet och köpt mig gin för att gurgla med, om jag inte var så röd i ansiktet. Jag är mindre röd vill jag tillägga och i morgon har jag fått tillåtelse att pudra över laser-efterdyningarna. Halleluja.

mio

Tröst

C'est la vie

I dag kommer Kicki-Lie in på salongen med en present. Kanske lider hon med mitt rosa ansikte och förärar mig därefter med ”Pink – Den rosa kokboken”. Det har gått från kött-färs-fejja till somnat med kokosolja framför kvartslampa-looken, så det går åt rätt håll.

Min syster Bec skriver tröstande (angående min färd till Göteborg på torsdag) – ”Du är fab på insidan och alla vet ju att det är det som räknas”

Tack Kicki-Lie och Bec. I love you!

mio

Samantha Jones

C'est la vie, Mon Dieu

Nja. Jag kan inte säga att mitt köttfärs-ansikte lugnat ner sig efter min Co2-behandling, men fin blir jag nog. Men när? Man kan dessutom inte sminka över den framkallade hudömsningen utan man får vacker vänta på att bli vacker. Den som väntar på nåt gott…

Zeb hävdar att jag ser ut som Freddie Krueger, medan Åsa P – som Samantha Jones (då hon gjorde syrabehandling) i Sex in the City.
Jag väljer att tro på Åsa P.

mio

Ett ansikte av köttfärs

Beauté, C'est la vie

I födelsedagspresent (så här i efterskott) har jag gett mig själv en hudbehandlig av det grövre slaget. Det gäller att ta till med hårdhanskarna då man blivit gammal. Det hela är en effektiv laserbehandling som kallas Co2 och jag gör den på lördagen efter jobbet för jag ska ha helgen på mig att ”lugna ner mig”.

Det är nu söndag och jag har inte lugnat ner mig det minsta, nej mitt ansikte ser mest ut som köttfärs. Konstigt nog blir inte barnbarnen skrämda då de kommer över på lunch.

Men lugn gott folk, allt är i sin ordning. Då jag i efterhand (smart som jag är) googlar det hela, står det att det tar 5 – 10 dagar innan man är läkt (vilket i sin tur innebär att jag kommer att åka till Göteborg och träffa en massa människor och se ut som jag varit med om en kärnkraftsolycka)

Men men, värre saker har väl hänt och jag inväntar en perfekt hy utan varken solfläcken och skavanker. Håll tummarna.

mio

En eventuell meditation

C'est la vie

Hoppla, det är redan torsdag. Även om vi nyss återvänt till Luleå så har rutiner slagit till och taktfast följer jag mitt traditionsenliga schema. Idag piggas dock dagen upp då två frisörer/ leverantörer, dyker upp för att visa sina nya produkter. Ett plus för allt som bryter en vardag.

Zeb ska efter jobbet iväg för att leda en spinningklass och det var tänkt att jag skulle gå på gymet med Amoranda. MEN, idag fångar jag dagen (eller kvällen) genom att avboka allt och lägga mig i soffan och dra ner tempot till något hypnosliknande. I nittio minuter jag är närvarande/ frånvarande innan jag stiger upp och gör mig middag. Härligt. Jag behövde gå ner i varv. Har jag just mediterat på något vis? Nåväl, jag rustar för fredagens jobb men även för efterföljande teaterföreställning. ”Marken”