Måndags-motstånd

Eftersom jag inte hann med träningen i förra veckan, samt att jag är ett vanedjur – så bromsar min kropp mig då jag idag sätter fart mot gymet efter jobbet. Ja nu reagerar den som om den aldrig rört på sig tidigare och jag vill hem och ha champagneprovning igen.

MEN jag förstår att det här är en fälla och trotsar mina instinkter och sätter igång med att köra igenom hela kroppen i 60 minuter. Nöjd och mör så konstaterar jag sedan att jag hade i rätt i att vara olydig och energi spirar från Haparanda och ner till Skanör.

Trevlig vecka på er nu. Gör motstånd om det gör er bättre, var olydig om det för er framåt. Amen.

Den fullspäckade vecka 47

Det är söndagen den 28 November och jag har överlevt ännu en vecka. Dessa senaste sju dagar har liksom vart ett helt år komprimerat och jag försöker summera.

Måndag: Utflykt med mamma till Kalix för att köpa glasögon på ”Synvillan

Tisdag: Jobb + Författarsamtal med Jerker Virdborg

Onsdag: Hårfix inför föreställningen ”Strålande Jul” som TV4 spelade in i Gammelstads Kyrka (sänds julafton 20.00) Tusse, Helen Sjöholm, Bo Kaspers Orkester, Anna Stadling, Anna Bergendahl, Frida Öhrn, Kalle Moraeus och Philip Jalmelid.

Torsdag: Jobb + releasefest för Normada + restaurangen Bao Street Kitchen. Dessutom pod-släpp med mig i ”Snacka om affärer” Lyssna!

Fredag: Jobb halva dagen, sedan lek och matlagning med barnbarnen Vincento och Frances.

Lördag: Jobb halva dagen, sedan party med Champagneprovning och Charader!

Söndag: Vi är här nu. Någon annan som är bakis? Jag har inte gjort många knop förutom en promenad och en kylskåpsstädning. Ikväll bakar vi pizza och tittar på någon fartfylld film.

Kära vecka 47, tack för att du hade att bjuda på. Vecka 47 – kom till mig med julefrid och lugn.

En klassisk bakisdag

Ja, denna söndag blir en klassisk bakisdag! Men öppnar man strupen för fest (jag och Chaka-L räknar glas under vår morgon-promenad och jag klådde henne med 6-4) så får man räkna med ett visst bakslag. Efter en gedigen frukost så slår jag mig ner vid teven och ”Så mycket bättre” där Peter och Cherrie som vanligt briljerar.

Så nu väntar vår sedvanliga pizza-middag med RuPauls Dragrace, men även Netflix ”The Fix” Vill ni se superrolig stand-up i nytappning så se den!

Färgglad tisdag

Då jag vaknar upp denna härliga tisdag morgon är det inte bara jag som är röd i ansiktet (hade förväntat mig åtminstone en aprikos ansikts-färg efter gårdagens laserbehandling) nej himlen har likt en kameleont tagit efter mitt anlete och lyser upp min färd.

Föga vet jag där vid 07.15 att dagen sedan skall kantas av snöstorm, regnskur och storm, nej 07.15 traskar jag lugnt fram i ett sagolandskap.

Ibland (rätt ofta) är det bra att inte veta vad som händer härnäst, utan istället bara njuta av här och nu och att sedan hoppas på det bästa.

Färgglad tisdag önskar jag eder alla!

Gott slut

Det är inte bara veckan som är slut, nej även denna regnfyllda oktober. Jag dunkar mig fiktivt i ryggen för ett gott jobb i veckan, ja jag har hunnit med allt i från matlådor till barnbarn. Jobb, teater, träning, två pt-pass med Amoranda OCH uppsättning av ny bokhylla. Jag känner mig som ett kraftpaket!

Jag tar även tag i det jag tvekat över, nämligen senaste säsongen av Handmaids Tail. I säsong 3 så var 75% av alla bildvinklar fokuserade på huvudaktisens blanka fiskögon och trots att hon räddade över 300 barn så tappade jag intresset. NU hoppas jag på att återfå det.

I väntan på barnbarnen

Det är tisdag och bara fyra dagar till barnbarnen Vincento och Frances kommer för att sova över igen. Längtar. Idag har jag (efter en o-subtil anmärkan) påbörjat inköpen till en leksakslåda. Två dockor och två bilar blir allt en bra start + en Mumintrolls-tidning. När pojkarna är här finns det en sak som intresserar dem mest av allt och det är historien om hundarna vi vårt liv, och de finns alla gestaltade av keramikern Lisa Larsson. Vi börjar till vänster:

1: Farin: Det var 80-tal då jag köpte en blandras mellan en Cockerspaniel och en dvärgpudel = Cockeer-poo. Hon var en yster liten hund men mer minns jag ej.
2: Canelle: Denna norska stora aprikosa storpudel försåg mig med mycket glädje och motion, när barnen var små. Pudlar är min passion kommer ni att förstå.
3: Sara: Ja det var inte jag som döpte denna storpudel, men hennes ägare hade dött och jag tog hand om henne. Hon var visst vit, men på ett grå-beige-aktigt sätt. Det kurerade jag genom att färga henne som Pluto med hjälp av henna-färg.
4: Zeke: Detta var en inavlad afghan som vi tog hand om efter det att fyra ägare gett upp. Vi trodde att vi var pedagogiska hundproffs MEN denna hund var dock så skvatt galen att jag drog en lättnaden suck då veterinären förpassade den till hundhimlen.
5: Radar: Bullterriern. Så korkad att det (nästan) var charmigt. Fastnade oftast i en hörn på huset och förstod inte hur den skulle kunna ta sig därifrån. Radar var rar och snäll ändå tills nåt hände då den blev gammal. Då fick den nog ont någonstans eller så väcktes en kamp-gen till liv och den försökte döda hund nr 7. Veterinären nästa!
6: Konsten. Det var Amoranda som döpte den, denna högst envisa Tibetanska Spaniel. Så enkel på många sätt men så oerhört svår att dressera.
7: Java. Denna bruna storpudel var hund-kärleken i mitt liv. Aldrig har jag haft en sådan snäll, lydig, smart och lycklig hund. Jag törs nog aldrig köpa hund igen för ingen skulle någonsin kunna komma upp i denna kaliber och jag saknar henne än idag.

Dessa hundhistorier berättar vi om och om igen. Jag utelämnar pedagogiskt glädjen då Zeke dog, fast just Zeke är deras favorit då vi sa att han blev sjuk (och inte att har var sjuk i huvudet) och de önskar så att han skulle bli frisk. Så jag berättar, förskönar, förväxlar och varierar hundminnen för dem och vi klappar försiktigt på dessa dyrgripar med stor stor vördnad.

Helt sonika – Söndag

Och vips var det söndag, en dag som brutalt upplyser en om hur nära det är till nästa vecka. Jag packar en träningsväska men åker istället hem till Aidan, Emme och pojkarna.

Jag bestämmer mig att laga lyxig lunch, men hamnar på Max. Jag funderar på att ta en stärkande lur, men hamnar framför Netflix. Det är kanske inte min starkaste dag men jag skyller det hela på vår festmiddag (med tillhörande fest-dryck) som jag, Zeb & min rätt nya vän Nine hade igårkväll.

Nej det blir ingen söndagsmiddag heller, det vankas varma mackor…

En världsbild bland många

Jag växte upp med många intryck men ett av dem var min moders trygga världsbild över ”när saker inte gick riktigt som man tänkte sig”. Hon hade nog i ren självbevarelsedrift bestämt sig för att när någon reagerade/ överreagerade på hennes handling så skulle man inte direkt kasta sig i mothugg. Nej hennes sanning var sådan att det hela nog med 99,9% chans rörde sig om psykisk sjukdom och det gällde att bara stå tyst och stilla och lyssna på den vars vrede vällde över och i stillhet tycka synd och be för dem.

Hela tiden möter vi på situationer som vi inte kan tygla eller förstå oss på. Kanske är vi ansvarig, kanske inte – men min världsbild är tvärt emot mitt påbrå ändå den att anstränga sig för att göra det hela bra, om inte annat bättre.

Om det funkar? Jag tror mamma har/ hade en fridfullare kudde på att sova än mig.