Nackspärr & lockar i hår

Då jag kliver upp märker jag att allt inte är som det ska. Huvudvärk? Men jag drack ju bara två glas vin.. Jag tar en dusch och hoppas det ska släppa men då krampar det till ännu mer. Aha – nackspärr! Jag kommer inte ihåg då jag hade det och jag kan heller inte räkna ut hur jag fått det. Var det då jag kastade blåfrusna barn i Piteå-havet? Jag tar värktabletter och jag hittar någon antiinflammatorisk crème jag smörjer in mig med. Hm, ingen effekt. Och jag som måste gå och jobba. Ja mamma, Traktor-Görar, syster Zuzette och hennes man Hawkan vlll bli fina denna dag (som jag egentligen är ledig på) Jag permanentar mamma och klipper de andra i ett nafs, sedan springer jag hem med bultande huvud och lägger mig ner i sängen och somnar om i några timmar. Då jag vaknar lägger jag nacken på spikmatten och faktum är att det lättar upp lite. Ikväll måste jag säga nej till den stora grillfesten och istället stanna hemma och sköta om mig. Må gott!

Skavank

BU jag är människa! En sån där människa MED SKAVANKER. Det har tidigare uppmärksammats att jag har högt blodtryck (har aldrig känt av det) och jag har motvilligt tagit emot en tablett för detta. Nu kollar man mig igen och finner att trycket ÄNDÅ är på tok för högt. WTF. Nu har jag (under ett dygns observation) fått en blodtrycks-manschett som ska mäta sig två gånger i timmen på dagen, en gång i timmen nattetid. Den snörper åt rätt hårt och jag misstänker att det inte blir så mycket sömn i natt. Sköterskan säger att man ibland får testa sig fram och mixa olika blodtrycksmediciner för att få en bra balans, men jag är inte så sugen på att testa. Men vad göra tänker en stackars människa med skavank?

Ett två akters hav

Det är sista dagen i Nice och efter ett morgon-spinning-pass så kastar vi oss i det knall-turkosa havet. Idag är det gul flagg (Grön = lugnt, Gul = vågor, ev underströmmar, Röd = badförbud) och vi skrattar då havet tumlar oss i kullerbyttor och man känner sig som barn på nytt. Sången ”Surfin´ U.S.A” spinner runt i mitt huvud. Vi går sedan hem och städar lägenheten inför vår avfärd.

Efter vi är klara så bestämmer vi oss för ett till eftermiddagsdopp och går ner på stranden. Samma hav som på förmiddagen gav oss skratt och bus, tar denna eftermiddag en mans liv. Jag tänker på hans familj och på att de nog undrar vart han är, kanske letar de efter honom. För familjen en tragedi och för oss andra som står där på stranden med en klump av gråt i strupen: en läxa. Vi bestämmer oss för att då vi badar med gul flagg, att den andra alltid från stranden ska se på så att inget händer. Vila i frid okände man.