Det är den massivaste pollensäsongen i mannaminne. Även om jag inte är pollenallergisk så bultar mina ögon. Häggen blommar ännu även om den falnar, syrenen har öppnat mig men värst av all – rönnen. Förutom att blommorna är fula så är doften vidrig. OM man ska försöka se något positivt i det hela så är det att det pollen kan på vattenytan nästan bli lite Monet-aktigt. Vackert som bara den!
I min senaste ljudbok (som är mycket bra) ”Offerdjuret” av Henrik Fexeus, så envisas uppläsaren Eva Röse att uttala ordet ”grimasera” som ≈ grimaSSera. PS: Jag känner Eva en smula (vi har jobbat ihop i filmen ”Att göra en pudel”) och jag lägger ingen skuld på henne. Jag har hört andra som gått i samma spår, dvs dike.
Kanske är det dialektalt men INGEN jag känner uttalar det så! Alla säger ”grimaSCHera”. Faktum är att jag kräver en bokstavs-förbättring av ordet så att folk och fä ska förstå när de gör fel. 77% står tydligen vid min sida. Vi skall segra!
Gårdagskvällen avslutades på mysigaste sätt. Mängder av ostar, kex och en kopp te. (NEJ inget glas rött – då jag kör vita veckor) Eftersom jag är laktosallergisk så stoppade jag i mig en överdos på tabletter i hopp om att jag skulle klara mig från jämmer och elände. Men. Tyvärr inte. Jag sväller istället upp som en ballong och får så ont i magen att jag inte kan sova under natten. Jag får dessutom en feberattack och mår riktigt uselt. Bu! Läxan lärd – undvik ostbricke-frossa.
Vill man hålla sig vaken i teve-soffan så gäller det att A: Placera sig i den så tidigt som möjligt. B: Se en otroligt spännande adrenalin höjande serie. Tips? Jag har ett till dig! Har du sett ”Gangs om London”? Just nu kan du se den på Sky Showtime och det är BRUTAL! Mycket nöje!
Ja jag är hemma, lätt decimerad efter en mat-incident. Vad har hänt undrar ni? JO på Kastrup (mellanlandning) slängde jag i mig en macka från ett stånd och det skulle jag inte ha gjort.
Jag är nämligen känd för att reagera OMEDELBART på besudlat mat och jag hann bara sätta mig på planet innan febern slog an. Sedan tillbringade jag både resan till Stockholm och den till Luleå på toaletten. När jag väl fått ut alla bakterier (tvåvägs-lösning) så bedarrade det hela och väl hemma i Luleå drack jag två liter vatten och slocknade. Lite liten, lite svag, men jag kämpar vidare som den superhjälte jag är.
