Franska nerver & ett besudlat golv

Att bo i ett hus som är insvept i en pressening, samtidigt som ett team hantverkare knackar ner puts-fasaden, kan ha allvarliga konsekvenser för en låt-oss-kalla-det pedant man i sina bästa år.

Det dammar in ett tunt grått pulver över vårt golv dagligen och eftersom presseningen gör att temperaturen stiger så måste man av och till släppa in en damm-syre-pelare.

Idag efter jobbet så blir det städ. Lägenheten har ju handikapps-fixats för Zeb (japp, det ser stökigt ut med en extra säng invid teven + en träningscykel mitt på golvet) så tar jag mig an det som är möjligt. Dammsuga, skura och badrums-sanering (VEM VEM har gått in med leriga skor?)

Nu är jag klar och jag känner mig faktiskt lite mindre nervös. Mina franska nerver måste lugnas, vad mer behövs? Sortera kryddorna i bokstavsordning? En drink? Nya snittblommor?
Jag lämnar er här denna torsdag, men hopp om en fridfull fredag. Amen.

Igår åt jag en burk makrill
1 dl potatissallad till middag
(som inte var laktosfri/ problem inväntas)
Det hela beror på att jag inte tycker det är kul
att laga mat till bara mig själv
(min make var på vift)
Därför sänder jag idag ut en kram
till alla er singlar
för det ni ev. får gå igenom,
om ni är som mig…

mió evanne

Bra & bu

Zeb kommer äntligen hem från hospitalet, väl inpaketerad och försedd med en rejäl påse medikament.

Det är inte bara han som blivit omslagen nej hela vårt hus har bytt skepnad. Nej det rör sig inte om någon avantgardistisk manöver av Christo and Jeanne-Claude, nej nu ska putsen knackas ner och förnyas. Bra och bu på samma gång liksom.

Bra för att det säkert kommer att bli fin (I HÖST!!!) men bu för damm och för att solen inte får skina in/ vindarna inte får svalka oss.

Klockan är 19:31 och mina ögon är redan trötta. Bu för mig också.

Sista dagen i Amsterdam

Det är sista dagen i Amsterdam och jag vaknar tidigt och beger mig ut på upptäcksfärd. Amsterdam visar sin vackraste sida och jag hinner med 10 km promenad, snack med blivande brudpar och kyrkobesök innan det är dags att mötas upp för salongslunch.

Vi har haft många olika uppgifter att fylla denna vecka men vi har sparat den tyngsta till sist – besöket till Anne Franks hus… Då vi först går in känns det hela Kultur-hus-aktigt men då vi klättrar oss vidare så tilltar det som tar syret från en.

När vi slutligen går igenom ”dörren”, den bokhylla som är specialbyggd för att skydda familjen så upphör syret och vi blir tysta och en kram av sorg och smärta vrider om ens hjärta.

Hur kan vi få detta att ontet upprepas, tänker jag och tänker samtidigt på Putin och på Ukraina…

Besöker ni någonsin Amsterdam så är Anne Franks Hus något som måste besökas. Klart slut från Holland!

Blommor & benbrott

Det händer en olycka inatt, ja jag vaknar av tumult följt av stön. ”Någon” (Zeb) trampar gravt fel på första trappsteget.

Vi lämnar honom sedan denna lördag morgon på hotellet för att uppsöka blomstermarknaden, i hopp att det bara rör sig om en stukning. Men medan vi andra går upp i blomstermarknaden så förvärras situationen och Zeb gipsas på hospitalet pga benbrott (pluralis)

Ovetande om intermezzot finner vi världens mysigaste lunchrestaurang, ja vi får sitta på en pråm, käka italienskt och skåla. Det är svårt att bestämma sig om det är sommar eller vår, ja solen gassar men av och till så pustar det till en kall vind.

Ta hand om er, var aktsamma över det steg ni tar och njut av alla era färgsprakande dagar.