Djävulens fjäderfän har återvänt till vårt hus. På brandluckan bygger de återigen bo, vilket i sin tur innebär att de kommer att A: Skrika nätterna igenom (vi får ha stängda fönster) B: Försvara sina ägg från husets hyresgäster genom att gå till attack.
Det är tydligen inte lagligt att skjuta dem och Chatgpt säger att man inte får förgifta dem heller!
Djävulen skrattar genom fåglarnas näbbar och ett mörker i mig tätnar.
Fuck. Den här kroppen alltså. Jag misstänker att jag tidigare sträckt min ljumske och jag har behandlat det med att stretcha. Inget blev bättre och jag har sedan fått lära mig att stretcha är det sämsta man kan göra i detta läge. Efter det att jag haltat fram så har jag blivit lite sned och ena foten känns plötsligt stukad. Är jag ett korthus om kommer att ramla ihop?
Lördag: Utanför ett grå-vitt landskap men inne i hjärtat är det soligt. Efter att ha jobbat halv dag och sedan gjort klar lite stämföring inför nästa inspelning, så hägrar nu lugn. Ikväll vankas middag med vänner, ja Chef Malou bjuder till bords. Det utlovas asiatiskt och vi har varit och handlat passande viner.
Påsken närmar sig ju och eftersom jag är bortrest då så far vi om till barnbarnen med påskägg. Allt godis vi köpt ryms inte i äggen vilket innebär att jag måste ställa upp och äta upp resterna. Det var dumt gjort. Min mage som inte är pigg på laktos sväller upp som en 4 månaders graviditet och jag förbannar påsken och dess lockelser. Men, men…
Jag har kommit på vad som är det mest avtändande för mig. Det är folk som håller på att ”inte tycka om” vissa mat-ingredienser. Jag vet inte om jag bara ska förakta dessa satar eller om jag även ska hata deras föräldrar?
Champinjon har jag hört många som inte gillar, jag gillar inte de som vägrar svamp. Eller lök, kapris, oliver, vitlök, broccoli, sardeller osv osv.
Smaklökarna behöver aktiveras. Du har typ 10.000 sådana. Aktivera dem! Testa något nytt och lär dina barn att gilla mat! Sött, salt, surt, beskt och umami – låt tungan få ha kul.
Framför mig på planet sitter en mamma med två små barn. De är säkert hungriga och rastlösa, vilket i sin tur får dem att ”kivas”. Men det är inte tjuvnyp jag pratar om, nej det är fullt slagsmål med skrik och tårar. Just det momentet är inte det som stör mig mest NEJ det är föräldern som istället för att placera sig mitt emellan dem, har satt sig närmast mittgången. Jag ger henne max en etta i pedagogik och medresenärs-vett-och-etikett. Bu!
Idag efter jobbet så går jag på lätt ostadiga men dock modiga steg mot gymet. Mitt knä är så gott som ok och i dagens planerade pass så sker träning ovan midjan. Bänkpress? Varför inte!
Jag har precis stegat in i bänkpress-rummet då en man kommer fram till mig. Han säger ”Kan du spotta?” Spotta säger jag? Är det en drogtest? Jag vet att gymen ibland gör anabola-tester och kanske har jag blivit så biffig nu att jag blir misstänkt = Smickrad om än förvånad.
Aaa, ”spotta” betyder visst att jag ska övervaka hans bänkpressförsök och rycka in om det misslyckas. Jag ser på honom att han inte litar på mig (då jag står där bredbent ovanför hans ansikte) Street smart ändå…
Då vi är klar så bestämmer jag mig också för att sätta personbästa med 100 kg, men jag törs inte be honom spotta på mig. Jag kan själv.
