Tummen upp & ner

I veckan har jag inte bara gett internet-tummen upp för de ”Iranska kvinnornas kamp”, för ”män som dansar pardans” och ”blomster-arrangemang”, nej jag har även blivit en grinig gubbe och gett tummen ner.

1: Kanye West (Ye) har fallit snabbare och hårdare än Lucifer från himmelriket denna vecka. INGEN vill ha med honom att göra (förutom nazisterna som nu plötsligt älskar sin första svarta man, då Ye kommit ut som antisemit) Adidas, Balenciaga bryter med honom och ingen mindre än Gunilla Persson vill stämma honom. Tummen ner!

2: Ulrika Jonsson får mig att snarka. ÅTERIGEN en intervju då hon pratar om sin höga sexdrift och hur uppfriskande det är med yngre män. Snälla vänd på det och tänk vad äckligt det hade vart om en man pratade om hur läckert det var att ligga med 20 år yngre tjejer. Tummen ner!

3: SD. Jag ger dem inte bara tummen ner, nej jag ger dem hela fuck-fingret (det ger jag även alla er som röstat på dem) Rebecca Ädel (SD-topp i Nynäshamn) får avgå då hon liksom många av sina partikamrater visar sig vara = NAZIST. Hon har skrivit om ”rasblandningens ofrånkomliga defekter”, använder n-ordet flitigt, välkomnar en ny Hitler och beskriver sig själv som nationalsocialist. Rebecca jobbar som lärare i Nynäshamn och jag hoppas skolan inte bara ger henne fingret utan även en sparken.

Nu är det helg. Jag fyller på mitt glas med Champagne och försöker att tänka på något som får tummen att resa sig uppåt.

En tillsynes oskyldig räka

Det är sista dagen här i Venice / L.A innan det är dags att flyga hem och dagen börjar på bästa sätt med ett morgondopp. När vi sedan sätter oss i bilen på väg till ett frukoststället (LA är alldeles för stort) så börjar jag må illa. Bakis? Hm, ja visst blev det en drink och några glas vin igår. När sedan frukosten serveras så får jag kallsvettningar i kroppen och måste rusa på toaletten. Det som sedan händer gör jag bäst i att inte beskriva, men något i mig vill inte vara kvar. Jag bestämmer mig för att syndabocken är en räka som jag fick i mig i går (vem är så klantig att man beställer in skaldjur när det är över 30 grader varmt? = jag)

Zeb skjutsar mig åter på hotellet där jag bäddar ner mig och tycker synd om mig själv, ja målet är att bli tipp-tipp till ikväll för då ska vi ut på en av våra favorit-restauranger Tar & Roses.

Wish me luck!

Plötsligt händer det #lessonlearned

Under arbetet med ”Mon ami Mió – Duets” har jag haft förmånen att jobba med så många fantastiska och dynamiska artister. En av dessa är Karin Paulin som vanligtvis jobbar i Norrbottens-teaterns fasta ensemble och gör många otroliga sång och skådespelar insatser.

Förutom att sjunga sin egen ”I sing of love” (i showen på Norrbottensteatern) så rycker hon här in och kör ”Forever here to stay” då sångerskan Gunilla Franklin (som sjunger den på albumet) ”fått förhinder”. Tack Karin, DU är ett proffs-de-luxe!

Jag kommer snart att sätta mig ner och låta alla applåder och showens beröm sjunka in i min kropp. Jag kommer att göra små anteckningar över vad jag ska tänka på till en annan gång. Att jobba med proffs är dock något som lärt mig så mycket och jag kommer att bevara detta i mig inför kommande projekt #lessonlearned