Idag anstränger jag mig på gymet. Först tar jag itu med löpningen (som legat nere rätt länge) och testar hur långt jag hinner på 30 minuter. Det blir 4 km istället för 5 som min snittfart låg på tidigare.
Bänkpressen är på 80 kg och det känns stabilt och bra även om jag här har lite sned stång. Men. Babysteps. Jag kör på. Ibland är det bara det vi måste göra. Köra på utan att känna efter att soffan lockar. Den kan man ligga i sen.
Det är söndag och sålunda en familjedag. Jag tar Amoranda med mig till gymet och vi kör en timme med fokus på axlar. Sedan blir det ett yogapass med Sebastian, ja det är hans första yogapass sedan han bröt foten i fjol. Med på passet kommer familjen, dvs fina vänner vi håller av.
På eftermiddagen jobbar jag i studion medan Zeb går på bio med Vincento, ja vi ska mötas upp hos Aidan och resten av familjen sen i eftermiddag. Hörni, i morgon drar vi!
Och så var det måndag och därmed dags att ta i med hårdhandskarna. Nu ska helgens sus och dus drivas ur kroppen och det är både med glädje och lite sorg som detta händer. Efter jobbet är det dags för far & dotter-träning (vi tränar två pass tillsammans varje vecka) och idag blir det extra tungt för jag kombinerar fysisk och social träning.
Att vara autist som Amoranda är kan vara lite klurigt. För henne så hänger inte alltid den inre känslan med i det yttre, vilket innebär att hon kan vara super-glad och tränings-pepp MEN ansiktet kan istället signalera sur och arg. Mellan styrkeövningarna så tränar vi i spegeln på hur munnen vanligtvis ser ut då man är glad… Då Amorandas massör (som hon går till rätt ofta) passerar så försöker jag få henne att säga ”hej” till henne, vilket hon vägrar och jag försöker förklara att det är vanligt att man gör då man träffar på någon man känner. Då jag surrar med en av killarna på gymet så kommer hon fram och frågar ”vem är det där?” och stirrar på mig och jag berättar att det är bättre om hon säger ”Hej, vem är du” till honom, men jag når liksom inte fram där. Vi behöver nog alla fysisk och social träning, ja så fort man är i ett nytt sammanhang så byts spelregler och man har svårt att hänga med. Hörni, nu är veckan igång – nu kör vi!
Vi befinner oss i en ordinär onsdag, ja så där mitt i veckan, varken nyfikenhets-energifull eller spurt-glad.
Den enda nyheten är att gymet mitt (på min inrådan) skaffat sig en selfiespegel ute i lokalen för att förhindra att kort tas i ombytesrummen. Jag föreslår en selfietävling under #-taggen #inpulsselfiecorner och startar utmaningen med ett enhandsstående. Det är lite klurigt att samtidigt fota sig, men det funkar!
Ha en bra ordinär onsdag och hoppas ni finner något värt att ställa sig på en arm för. Amen.
Varför stanna vid fredags-mys då man kan börja med fredags-fys? 16.00 möter Malou och Kristo upp oss på Inpuls för att sedan kicka igång med ett spinning-pass under ledning av Zeb. Dyng-svettiga kör vi sedan en kvart biceps för att därefter avsluta gymet med bastun.
Hungriga steker vi därefter entrecote, hackar sallad och öppnar naturviner. Kan en fredag bli bättre än så här?
Jag älskar mina vänner och hur vi samlas på resor, teatrar, konserter, hemmamiddagar, restauranger och barer.
Idag då jag ensam går på gymet så möter jag kors i taket Malou och Kristo som tar mig med på ett mag-pass följt av lite spring. Sedan dyker Zeb upp och så ansluter Chaka-L så där helt oplanerat.
Bästa gänget!
Just efter 05.00 slår jag upp ett par ettriga ögon och börjar stress-recitera mina repliker för fredagens föreställning. Fuck!
Då jag insett att sömnen inte vänder åter, gör jag min vanliga frukost: ett kokt ägg + kaviar på ett frö-knäcke, 1 dl blåbär med blandade nötter och yoghurt samt en dubbel Espresso. Det är lika ba att köra nu…
På gymet tar jag ett benpass och jag njuter av att de liksom blir muskel-spasmer i dem då jag gör benpressen. Sedan försöker jag cykla till jobbet MEN snön har fallit igen och trots vinterdäck så slirar jag riskfyllt efter vägen. Nåväl, då promenerar jag.
Helgen närmar sig. Är ni redo?
Det är söndag och Vincento och Frances vaknar först till vid 05.00 och vi pratar och slumrar oss fram till 06.30. Vincento luktar mig i munnen och konstaterar att jag inte luktar parfym idag! (jag är annars känd som parfym-mannen)
Jag gör plättar till frukost men försöker uppdatera receptet så det blir lite nyttigare, lite mer mättande. Jag adderar en banan, 1/2 dl jordnötssmör och 1/2 dl pumpakärnor och kör det tillsammans med ägg, mjöl och mjölk i mixern. Mmm.
När barnen har åkt hem så packar vi vår träningsväska, ja idag ståndar Zebs första spinningpass sedan fot-olyckan i april. Passet heter ”Tungt&Snabbt” och det kör han tillsammans med Inpuls nya coach Husse.
Efter 90 minuters kanonpass är vi alla helt färdiga, men också lyckliga och tacksamma. Tack Zeb & Husse för detta pass, ja nu är vi preparerade för nästa vecka!
