Kategori: Friends

Det är mitt-i-veckan och den förgyller vi med en fest. Men inte vilken fest som helst, utan en knyt-kalas-grill-fest! Jossie och Tobey har en stor trädgård och där samlas våra vänner med diverse knyten.
Själv gör jag en sallad som jag garnerar med rosenblad samt griljerad spetskål till alla. Men det finns så mycket gott att äta så redan 22.00 så cyklar jag hem för att uppsöka sängen.
Jag är så tacksam för alla mina fina vänner, för allt gott jag får äta och dricka under mina dar. Tack. Tack sommar. Tack livet. Amen

Vid 17:00 samlas vi i Bullerbyn. Förlåt, i gamla Gammelstad menar jag, men känslan är densamma. Det är Ben och Lindsey som bjuder på italiensk sommarfest och ur högtalaren ljuder Eros Ramazzotti. Två pizzaugnar eldas upp och vi slår oss ner vid dukat bord.

Förutom värdparet så moffar jag, Jessique, Oloph, Chaka-L, Zeb och Darion den ena goda pizzan efter den andra. Vi dricker rött bubbelvin (vilket man inte gör så ofta) och njuter av maten, sällskapet och sommaren.

Tack Ben och Lindsey för en fantastisk sommarfest, den kommer jag att bära med mig även när frosten lägger sig. Amen.

– Tack för middagen ÄLSKADE VÄNNER, det var så otroligt gott och det har vart så otroligt härligt att tillbringa dessa dagar tillsammans med er. Amen.

Jossie och Zeb (som är the original best friends) sätter genast fart mot en spinningklass och Tobey bestämmer sig för att ta en långpromenad. Själv så är jag köksansvarig och jag bestämmer mig för att imponera.

Det blir en kall rätt. Som bas: Kokta risnudlar som fått marinera i chili, soya, ingefära, sesamolja, lite fikon-marmelad, salt och vitlök. Ovanpå det ett lager syrlighet. Haricovert, lite svamp, salladslök, rädisa, morot och en sorts sallads-kål som fått woka med vitlök och ingefära och sedan marineras i en hel pressad citron och lite charlottenlös-vinäger (och lite, lite salt) På toppen: Handskalade räkor som fått marinera i soya, vitlök och massor med koriander.

Jag väntar på dem nu. Först ska alla på en aperol spritz!

Hur som helst så dyker de upp denna onsdag och denna kväll är det Zeb som har står i köket och lagar en klassisk kinarätt som smakar underbart. Det blir berättelser från när och fjärran det blir vin (ett par vita byxor får sig ett rödvinsstänk och blir sedan räddade med hjälp av klorin) och så avslutar Zeb sin kökstjänst med en efterrätt. Tack kära kock och tack fina vänner för att ni förgyllde en onsdagskväll.

Vi är mitt i veckan och varför inte fira ett födelsedagsbarn? Det här är min vän Nine och om ni tycker att jag reser mycket så är detta min överkvinna. Nine blev ett år äldre i april men först nu i slutet av maj har vi funnit ett datum som passar oss båda. En onsdag.
Jag lagar en älgstek som serveras med kokt klyftad rödbeta. Till det en sallad, en champinjonsås samt små små krispiga pommes som jag rostat hårt i ugnen. Gott? Mycket! Jag hittar även en flaska fin-champagne som jag fått av någon vid premiären på min föreställning på Norrbottensteatern, den passar fint att sprätta upp idag. Grattis i efterskott Nine.

Det är en intensiv dag. Efter jobbet denna lördag hyr vi ett släp för att göra en klassisk ”vårstädning”. Amoranda ska flytta. Inte långt, men ett kvarter. Hon har duktigt sorterat ut det hon inte längre behöver och jag lovar hämta det. Det visar sig vara ett helt släp, från golv till kapell!!! Själva tömmer vi våra två förråd och med ens känner vi oss fria. PS: Hade glömt bort att jag inte kan backa med släp. När vi svettiga är klara med vårt uppdrag har vi så tur att Jossie bjuder oss på middag. En underbar risotto i goda vänners lag. Vad mer kan man önska sig? Amen.

Det är sista natten med gänget och ikväll tar Danjell och Hanrie oss tillbaka till den fantastiska och märkliga restaurangen Sàgona. Det hela är alltså ett hem här i Toscana där någon av och till öppnar sitt hem och sitt vardagsrumsbord och lagar mat för ett mindre sällskap gäster. Vilken bra idé! Känns dessvärre inte som om det skulle funka för Sveriges strama regler.

Så här sitter vi nu. Jag, Zeb, 50-åriga Liz, Danjell, Hanrie och deras tvillingar Archer och Rose. Bear, Shell och deras son Luc. Sista kvällen. Det är nu 20 år sedan vi för första gången träffade Danjell i Kalifornien, och förutom i pandemin har vi i princip setts en gång vare år.

Jag undrar lite när vi ses nästa gång, men jag försöker att inte tänka på det så mycket. Här och nu. Och just här och nu är livet underbart. La vita è meravigliosa.