På svajande stegar

Vi vaknar upp i ottan och tar återigen på oss arbetskläderna. Min syster Mary-Lou har haft svårt att sova så hon har kört igång redan vid 05.00, men tar vid en timme senare. Skjortan och overallen jag har på mig (munskyddet för husets färgfällning, munderingen för myggen) doftar ännu pappa och han saknas mig även om hans ande fortfarande vilar över nejden.

Vi borstar bort Falu Röda från pappas studio och sätter igång med att måla den, jag blir den som får klättra upp på taken för att måla högst upp! Jag har liksom ingen höjdrädsla, men då jag senare står och svajar på en lång-stege mot det stora huset och bortar dess nock så blir jag allt lite skraj.

Rätt vad det är så är vi klara med både hus och studio och då är det bara vedbo, garage och bagarstuga kvar -vilket får bli en annan dag. Bästa sättet att återfå styrka är ett kallbad och vad passar inte bättre att få det i byns tjärn. Tack för denna helg Tallberg. Vi ses snart igen.

Straffläger för 3/6 syskonskara

Ja så samlas vi då 3/6 av syskonskaran och möter upp på platsen där allt startade – Tallberg. Det är jag och mina systrar May-Lou och Zuzette som har stämt möte med mor, som efter det att far lämnat jordelivet – har behov av ”lite” hjälp. Det blir alltså att för-borsta husfasader (pluralis) för att sedan slam-färgs-svabba in dem i Falu Röda.

Löften: Det finns inga mygg, det är för kallt för kläckning. Utvärdering: Lögn!

Jag iklär mig munskydd (ja när vi först börjar borstar ner gammal Falu Röda färg, så inser jag att det är hematit, magnetit geotit, kvarts, fältspat, kalciumsulfat, lanarkit, zink och koppar som jag andas in OCH jag får värsta rök-hostan) OCH mygg-näts-hatt, för myggorna är demoner som inte bara cirkulerar de dreglande runt min asiatiska rishatt med flor, nej de biter mig även genom handskarna jag bär. Invid mig står mor och säger att det finns inga mygg och att jag antingen har för mycket eller för lite slamfärg på penseln.

En fågel har byggt bo i en av fars efterlämnade skulpturer ovanför dörren , men mor har missat det och slagit in hela boet i plast. Jag får panik och vill slutföra fronten illa kvickt i hopp att fågelmodern (MED DE BLÅ ÄGGEN!!!) skulle kunna förlåta oss och återvända men vad vet jag? Vi får se i morgon… #panik

PS: Är du ägg-vetare och vet vilken fågelsort som dessa ägg tillhör. Låt mig då veta under kommentarer!

Snart stundar tre glas vin och därefter (jag gissar 21:15) en hård natt sömn. Ja i morgon så fortsätter arbetet där vi lämnade det.

#havemercy
#böghedenforever
#svensksommar

En förträfflig värdinna & ett avsked

Det är vår sista dag här i Skåne och jag vill passa på att strö blommor för helgens värdinna/ våra barns mor Eve. Hon har fixat, trixat, bakat och blåst ballonger samt sett till att alla fick en fantastisk fin helg. Hurra för dig.

Eftersom jag och Zeb bodde lite utanför stan (i Svarte) vid havet så passade vi på med några extra dopp (fann ett nakenbad idag/ tror vi, men säker är jag inte) och efteråt strålade vi samman med Eve och hennes systrar (+ Alva & Fred) för en farväl-lunch.

Många kramar senare så hann vi med en tur på Svaneholms slott (vacker miljö, men mediokert innehåll) samt en powernap i bilen medan Zeb körde (vinet tar på krafterna)

Tack alla ni som gjorde denna långhelg så sprudlande och underbar, och än en gång – Grattis Alva!

Alva tar studenten

Ja så var det dags för resans epicentrum och vår extradotter Alva går ut gymnasiet.

Efter utsläppet tar hennes fine bror Fred med henne i en dekorerad cykel-kärra runt Ystad, det medan Eve (hennes mor) och hennes systrar har bullar upp för fest.

Festen sker på deras otroligt mysiga innergård och det blir bubbel och massor med god mat. Det hålls tal från höger och vänster och solen skiner på oss och på den lyckliga studenten. Framför henne väntar livet och det verkar som om det är London som får detta solskensknippe till sig.

Grattis ännu en gång Alva. We love you!

Dagens alla roller

Denna morgon iklär jag mig mina nya löparskor och blir idrottsmannen som springer 10km. Sedan iklär jag mig frisörrollen och njuter av det underbara jobb jag har och att kunderna återvänt efter Covid-krisen.

Efter jobbet blir jag ”Mon ami Mió” och tränar mina sånger inför söndagen, för att sedan axla rollen som farfar och cykla till barnbarnen med en ryggsäck full av grönsaker. Det ska bli sallad (jag tar på mig förklädet och blir kock) och vår son (kocken) Aidan kompletterar med Parma-skinka & burrata. Jag har även funnit svenska jordgubbar som sallads-ingrediens – vilket gör barnbarnen euforiska.

Jag har blivit lite större på sistone och min 16 år gamla Dries Van Noten T-shirt som jag vårdat ömt (inköpt i Antwerpen) byter denna dag ägare. Den är lite stor med det bekymrar inte Vincento det minsta.

Tack älskade Team Evanne för att jag har er, utan er vore jag inget. Amen.

PS: Vincento har även ärvt mitt högra lite mer hängande ögonlock – #loveit

Plötsligt händer det

Idag är ingen vanlig dag nej vår minsting Armand fyller hela 30 år idag och hans fru Ingy fyller nästan det med (på samma dag!!!) Grattis till er båda/ längtar tills det att Norge släpper in oss besudlade svenskar och vi får gulla med barnbarnen Isolde och Hubére.

Vincento (barnbarnet) ringer på högtalartelefon: Gammelfarfar och morfar har farit till himlen!
Mió: Det bästa med det är att dom båda är friska nu…
Vincento: Men hur kom dom dit?
Zeb: Dom flög
Vincento: Jaha. Men jag vill ha en grön spargris.

Efteråt så blir jag både munter och gråter samtidigt. Sådant är också livet…