Slut-tamps-måndag

Förutom att jag SKALAR AV MIG mitt tumavtryck på vänster hand med min nya potatisskalare, så har det varit en fantastisk dag. Men oj vad blod det sprutade! Jag var uppe med tuppen redan vid 5-snåret satte jag igång med projektet ”matlådor”. Idag guidade resterna i kyl och frys mig till en o-klassisk korvlåda! Jag denna dag markerar slutet på vår 4-dagars-semester och nu måste vi rusta för den bistra vardagen.

Amoranda behöver sedan hjälp med sin nya lägenhet och vi åter ut till Storheden (ett för-stads-komplex med allehanda butiker) för att handla gardinstänger, skoställ, balkongmöbler, glas etc etc. Det går rätt snabbt att finna sakerna MEN SEN ATT SÄTTA IHOP DEM tar mig på nerverna. Jag har aldrig och kommer ALDRIG att kunna läsa instruktioner. (När jag var liten hade Kyrkans Ungdom på Elimkyrkan ämnet ”Mobilbygg” på fredagskvällarna. Jag fixade det aldrig utan byggde istället egna skulpturer av de delar som blev kvarlämnade) Vi sänder bilderna här invid till Zeb och Eve (Amorandas mamma) för att skryta då vi skruvat ihop allt.

Det är 25 grader i skuggan idag och inte ens ett eftermiddags-bad i havet kan kyla ner mig. Men nu ska jag inte klaga, nej jag njuta av slut-tamps-måndagen och tänka positivt som t.ex att det finns fördelar att inte ha ett tumavtryck! Amen.

Syskonen Evanne kör vidare

Medan min nästa produktion ”Saint Valentin” står på tomgång och inväntar musikproduktion så kör syster Bec på som bara den. Hennes nästa produktion och föreställning ”Mod” har premiär 5/9 på Folkteatern i Göteborg. Bor du i närheten så BOKA BILJETT!

90 år

Idag sänder jag ett grattis ovan molnen. Ja pappa som flyttat dit fyller idag hela 90 år! Hurra. Jag vet inte om man slutar fylla år i himlen eller om de ens håller kalas för dig där… Det är ju inte så många år sedan du flyttade och jag vet att du har det så mycket bättre där, även om du nu missar ett jordiskt kalas. Jag vet att mina syskon mest saknar jakt och fisketurer ni gjorde ihop, men jag saknar stunderna då vi båda satt och målade tillsammans. Nej jag blir ingen Tallbergs-bo pappa, men det förstod du nog egentligen väldigt tidigt. Vi ses på ett tag! Njut av efter-livet. PS: Jag har ärvt ditt ena lite hängande öga, ja nu för tiden (det hänger till sig med åren) får jag riktigt anstränga mig för att se symmetrisk ut.

Det stora extra

Denna lördag blir toppat det det stora extra då bröderna Vincento och Frances Evanne ska sova över hos oss. De kommer finklädda till oss, ja vi börjar kvällen tidigt med en middag på Cg:s. Vi vinkar därefter adjö till mamma Emme och fortsätter sedan kvällen själva.

Det blir godis och lite film, det blir sagor och frågor och allt det stora extra liksom. Det är först lite svårt för dem att somna, Frances kullerbyttar runt så jag får liksom krama fast honom så att sömnen når honom. Vi har bäddat fotonerna invid vår sovrumsdörr så att vi ska höra varje andetag, ja man är ju så varsam då man får låna något så här fint. Amen.

Morsdag

Jag provar ringa min kära mor denna söndag, ja det är ju morsdag! Hon svarar inte och då slår det mig att hon brukar gäst-predika i Överkalix en gång i månaden och nog är där.

Älskade mamma, tänk vilken tur att du kom att bli just min mamma! Jag hoppas verkligen att du får en fantastisk dag och att du fått presenten som vi syskon samlat ihop till. Jag provar ringa senare.

Storpojkarnas avfärd

Sista halvdagen med storpojkarn innan SAS tar dem hem. Vad ska man hitta på? Många gånger så blir man så passiv i väntan på själva avfärden. Inte vi. Vi börjar med ett pass på gymet. PS: Detta är den första semestern jag är i bättre fysisk form är då jag for. Sedan är det dags för Armand att fylla på sin norska frys. Ja eftersom köttpriserna är de dubbla i Norge så går vi till slaktarn och fyller på resväskan med några kilo entrecote! Vissa fyller på med parfym andra med en blodig stek. Aidan lagar vår bäddsoffa (har han förutom sitt utseende även ärvt min fars snickarglädje?) som blivit lite vinglig. Så där jag, nu är det dags att vinka av dem. Farväl älskade storpojkar. Ha en säker resa hem. Amen.

Den sista måltiden

Det är typ sista dagen med kvartetten. I morgon efter lunch så flyger Armand mot Stavanger och Aidan mot Luleå. Bu! Det har vart helt fantastiskt att tillbringa dessa dagar med dem. Hur tar man då vara på sin sista dag? Tja, Zeb tar stor-pojkarna med sig för att visa Monaco, ett ställe som för mig är nästan lika outhärdligt som Las Vegas. Jag stannar hemma och jobbar istället. Ja det var ju så mycket musik-skapande jag hade framför mig och idag så påbörjar jag låten ”Je vous salue”. När de återvänder på eftermiddagen så laddar vi för den sista måltiden. Den sker på Restaurant Mallad och maten är kanhända det godaste vi ätit denna vecka. Jag vi har ju gastro-käkat genom Nice och ibland blir det liksom svårt att välja då allt är i topp. Jag är ju alltid den som somnar först, ja redan efter 22.00 så har jag svårt att hålla ögonen öppna, men denna kväll somnar jag först 01:00. En ungdom, det är vad jag är!