Ett två år gammalt minne dyker upp

Det är den sista dagen i januari 2023. Facebook presenterar ett två-års-dags-minne och jag stannar upp vid den här bilden av mig och min far.

Vi var inne på sluttampen och någon del av honom visste nog det – för han höll min hand så ömt och ville inte släppa taget. Som om han trodde att det skulle förlänga hans tid här på jorden. Det var svårt att lämna detta demensboende i Harads denna dag, ja jag visste inte heller hur man skulle ta farväl. Till sist blev jag pappan och han den lille sonen och jag sa att ”nu är du trött pappa, nu kryper du ner och vilar” Som en lydig pojke kröp han ner i sängen, vände huvudet mot väggen och låtsades sova. Jag smög ut.

En fena i bassängen

Idag får jag göra något nytt, nämligen att gå på SIMSKOLA! Nej det är inte jag som ska börja tävlingssimma, det är Vincento 5 år som ska lära sig bemästra vattnet. Vi får TYDLIGA instruktioner hur vi ska sköta oss i bassängen (vi håller dem nästan) och idag är det fokus på att få igång ett muskelminnet för benrörelserna. Så kul! Vincento är såklart en fena i bassängen och efter passet så möter vi upp med pappa Aidan, mamma Emme, lillebror Frances och farfar Zeb på barnens favvo-restaurang = Pinchos. Tänk att få vara en del i något större, som att få vara med när ett par ben lär sig de klassiska vatten-rörelserna = UNDERBART. Tack livet!

Lill-Stina blir Stor-Stina

Det är lördag i Göteborg och vi beger oss in till staden för en shopping-light. På NK har de numera en vintage-design-butik där jag fyndar en Klein-blå Acne-tshirt samt en Hugo-Boss-Skjorta som INTE SITTER TIGHT (det är nåt med mig som vill ha tighta kläder och sen blir sur för att det bröst-stramar efter bänkpressen alt. buk-spänner efter kalorierna)

Sedan raka spåret hem för att klippa syster Bec och göra oss redo för kvällen. Det är nämligen så att ikväll fyller Stina 50!

Det är mest tänkt att vi ska droppa förbi med ett fång blommor och ta en drink, men stämningen är så inbjudande att vi blir kvar där på middag och ett underbart surr.

Under kvällen är det tre som frågar om jag och Bec är tvillingar och det är ju bara att tacka och ta emot.

Tack Stina för fest, tack syster för allt, tack Göteborg för denna helg.

Allsång med Bec & Barbra

Min chaufför Nathan kommer och hämtar mig vid 09.00 och färden går mot flygplatsen. Jag landar lagom till lunch där min käre vän Andy möter upp och bjuder mig på lyxlunch. Hurra. Jag beställer in en G&T för att fira. Sedan är det bara att slumra till en timme på planet till Göteborg, sätta sig på flygbussen (varför har jag ingen chaufför i Gbg?) och möta upp min kära syster Bec som just undervisat veckans sista pass på Balettakademin. Tjoho!!

Jag är bara här för två dygn, så vi får maxa denna helg. Men allt börjar bra och då vi närmar oss midnatt är vi berusade och gör då det människor gör när de fått i sig för mycket – dvs sjunger allsång tillsammans med Barbra Streisand (klicka här) Mycket nöje!

Två gröna kalufser & en rörd farfar

Idag kommer Vincento och Frances över på salongen för en klippning. Vincento låter meddela att han ämnar hålla munnen stängd under klippningen så att det inte blir som sist (hårig tunga) Frances är gravallvarlig under hela behandlingen (Fanny klipper honom samtidigt) och önskar sig som final ett grönt färgspray över kalufsen (det vill Vincento också ha visar det sig)

Kära ungar vad ni gör mig lycklig och jag blir riktigt rörd när er mamma Emme sänder mig dessa två filmer då de lyssnar på mina låtar.

Highlights #teamevanne #grandchildren

Ibland svindlar det och det som svindlar mest är att familjen Evanne ständigt växer. Ja tänka sig, vi är uppe i hela fem barnbarn nu och ett norskt barndop för lilla Odette närmar sig.

Man säger att dessa barnbarn är ”livets efterrätt” och jag är beredd att hålla med. Man har ju hur kul som helst med dem och finns det något som aktiverar mitt barnasinne så är det just dessa små.

Tänk att det finns så många pappor som inte vill ha med sina barn att göra. Tänk att det finns far & morföräldrar som inte bryr sig ett dugg….

På något sätt så speglar man också sig i dem och finner drag av sig själv eller ser deras föräldrar eller någon som bara finns i familjen och präglar dem.

Jag väntar stolt på att dessa 5 små ska få blomstra vidare och bli det som de var ämnade att bli. Amen.

De nya onsdagsrutinerna

Onsdagar har fått en stadigare struktur vilket innebär en halv dags arbete. Ett gympass med Amoranda + lunch med henne och sedan hämtning av Vincento och Frances från förskolan. Idag är Vincento på simskolan och jag får lite egen tid med Frances. Vi käkar jordgubbar och läser sagor (Idag flyttar Babar till ett slott med en hemlig tunnel), vi har rollspel med dinosaurier (Idag köper de glass. Frances dinosaurie vill ha jordgubbsglass medan min choklad. Det går dåligt då det visar sig att glassförsäljaren är en vresig legogubbe som mest vill sitta på toaletten) och sjunger sånger. Ja talang rinner i släkten lyss och hör på ljuva toner (sluttonerna är ett mästerverk)

Hulk-farfar

På lunchen, i soffan – så spelar jag in ett meddelande till barnbarnen. Jag vet att de har Hulken-figurer hemma MEN jag hade aldrig anat att denna film skulle bli smått traumatisk.

A: Vincento springer vettskrämd upp på vinden.

B: Frank tror inte sina ögon och vill se filmen om och om igen.

Pappa Aidan får sedan face-tima mig för att bevisa att jag inte längre är hulk utan bara en typ helt vanlig farfar.

Frid

Det är söndag och pigg och alert beger jag mig i ottan ut på långpromenad TROTS att jag varit på firmafest kvällen innan.

Vincento och Frances dyker upp och vi får käka lunch, gå på stan, träffa tomten, köpa fika och spela ett spel! Jo förstår ni, min syster Myriam har VIRKAT oss ett 3-i-rad-spel och det är så otroligt spännande, ja Frances spänner sig så att han nästan trillar baklänges.

Till sist slår vi på en (lite väl spännande) film. Där i soffan (som har kuddarna hos en tapetserare för omklädning) så når plötsligt tröttheten mig. Ja omslingrad av barnbarnen så sjunker vi alla in i en midvinter-dvala och bara myser och myser.

Jag har bara tre arbetsdagar kvar TRE!!! Sedan vankas en två veckors lång julsemester och jag längtar ändå ner i näbbskorna.

Det är visst redan den 4 advent och jag tänder ljus lite här och där. Frid vare med er.

Efter Tallbergshelgen

Jag är just hemkommen från en bloggfri lördag i min barndoms vagga Tallberg. Det var jag, Zeb men även Aidan, Emme, pojkarna och Emmas mamma som begav oss tio mil in i snön. Där väntade först ett palt-kalas som på kvällen övergick i bastufest och brakmiddag (där jag, Zeb och Aidan stod med kockhatten på) Ååå så härligt, fatta vilken underbar familj jag har!

Det är liksom för-juls-fest-dags i dessa bråda dagar och jag hoppas att ni njuter av de ni har runt er. Stressa inte ihjäl julstämningens utan fånga den i lugnet mellan tomtebloss-explosionerna.