Efter att ha varit uppe två gånger under natten och gett Frances sin napp så är det då dags att stiga upp och möta söndagen. Klockan är 04.30. Sedan stundar välling och grötkok följt av en innebandy-turnering – ja vi hittar inga penslar till vattenfärgerna. Vid 09.00 är det sedan dags för frukost nummer två och dagen försvinner sedan i ett absolut närvarande av dessa små barn.
Vid bajs-blöje-bytet av Frances så blir jag varse om den nya blöj-designen och att det inte längre är två flikar som man kan riva upp vid varje sida. Nej de måste dras av som en kalsong. Men jag försöker först både med tänderna och händerna – utan att lyckas. Då jag sedan varsamt försöker dra av honom den ockra-färgs-fyllda blöjan så slungar den instället innehållet över skötbordet och min t-shirt och arm. Det var bättre förr…
Barnen får därefter bada kar-bad och jag målar upp att duschen är ett vattenfall, vilket gör dem intresserade. Vincento lägger plötsligt sin hand på min och frågar vad det är med min hand. Jag förstår inte först, men han pekar sedan ut alla rynkor och spår av tiden och ett frisör-liv i en schamponering. OMG jag inser plötsligt att jag inte är the boy-next-door-barnvakten utan verkligen farfar med de rynkiga händerna.
Jag minns att min mormor Vendla hade så vackra rynkor. Jag är inte säker på att hon tyckte det själv med de var djupa och gick kors och tvärs över hela ansiktet. De tecknade sig både vertikalt och diagonalt och små rutor bildades däremellan. Kanhända rörde det sig inte bara om ålder utan om sol, väder och vind som hade fångat min mormor efter åratal av arbete ute på åkern.
Sedan kommer Aidan och Emme hem och vi byter av. 24 timmar har nu passerat och med hjärtat sprängfyllt av kärlek så behöver jag nu lugn och ro och återhämtning. Tack för detta dygn älskade barn-barn – era farfrar älskar er av hela hjärtat! Mot sängen och mot en dubbel power-nap!
