När vår son Aidan och hans fru Emme bestämmer sig för att på tu man hand ta ett barnfritt dygn – så rycker farfrarna ut (hur fasiken gör man pluralis av farfar? Farfäderna låter så avlägset) Helt plötsligt slängs jag handlös tillbaka till småbarnslivet (det var ett tag sedan nu) och det blir besök i lekpark, det blir bus, bandy, ”Kalles Klätterträd” matlagning, soffhäng, tröst, skratt och mycket mycket mer. Se så fina de är – Frances och Vincento…
När barnen somnar in vid 20.00 är jag helt slut och orkar blott se ett avsnitt av RuPauls Drag race innan jag själv kryper till sängs. Inom loppet av några minuter kommer de första tassande stegen och Vincento kryper ner i den stora sängen. Jag vet att det inte är länge innan Frances kommer vakna och jag har en napp i beredskap.
Att NI finns, att DU finns är en guds gåva till mänskligheten!
Ååå finaste Anna. I love you