Jag vaknar upp stum som en strykbräda. Varför? Jag leker med den hoppfulla tanken att det är träningsvärk från gårdagens hårda pilatespass och tänker att då ger den med sig under min morgonpromenad. Det gör den inte. Fasiken.
Det blir så här ibland för mig. Kotor som sticker iväg lite och diskar som blir irriterade. Jag får inte tag på någon akuttid hos kiropraktorn under dagen, men på onsdagen öppnar sig visst en möjlighet. Efter jobbet tar jag hjälp av A: Värmedyna, B: Spikmatta, C: Bön och en tvist. Ja jag lägger mig ner och ber i mitt inre att allt ska lösa upp sig själv och så tvistar jag min kropp och ett ”plopp” hörs. I bästa fall är nu det hela över, i värsta fall har jag vridit ännu en kota ur led. Håll tummarna, på nåt sätt känns det som om det löst sig.
