Jag är på väg hem från gymet. Jag står vid ett övergångsställe och väntar på grönt. En kvinna kliver ut en meter framför mig på vägen och kollar sin telefon. En buss dyker upp som från ingenstans och kör rakt mot kvinnan och tutar. Instinktivt tar jag tag i kragen på hennes jacka och drar henne tillbaka. Hon blir rädd och skriker allt vad hon kan och vänder sig om mot mig och försöker bli fri. Jag släpper henne inte och bussen passerar. Jag säger först ingenting för min franska är bortblåst, men hon ser att vi är lika skräckslagna båda två. ”Bussen” säger jag plötsligt på svenska och eftersom det heter ”Le bus” på franska så förstår hon plötsligt händelseförloppet och upprepar panikartat ”merci, merci, merci”.
