Idag tar vi farväl av en man som satt sin alldeles speciella prägel på filmvärlden. RIP David Lynch.
Vi möttes bara en gång. Det var på en flight från Paris till Los Angeles och vi (Zeb + våra söner) skulle sedan vidare till Hawaii.
Jag hade ingen aning om vem mannen invid mig var till att börja med, men väldigt snabbt var vi inne i en djup diskussion om autism (David hade en son som var autistisk och vi jämförde våra erfarenheter) Han hyllade transcendental meditation (Pingsvännernas värsta fiende) och skulle just ge ut en platta (se nedan). Han erbjöd oss även att sova över i hans villa (!) men förvarnade oss att han älskade att röka (vilket resulterade i lungemfysem) Vila i frid + berätta kusliga och invecklade historier för änglarna.