Jag tänker innerst inne att jag är den samma pojke jag alltid varit. Men tider har passerat, tider kommer att infinna sig då man får mer eller mindre möjlighet att vara just ”sig själv”.
Ibland undrar jag hur livet varit om jag som tonåring också hade fått hänga med ut på disco och vara ”en i gänget” Men det gick liksom inte då mina föräldrar var/ är starkt religiösa. Gaysen idag får idag större möjlighet att växa upp och ha det alternativet att välja, själv fanns inte det på tapeten. Men ibland har också dessa försök att stänga inne mig skapat en evigt kraftpaket som inte väntar på att livet ska erbjuda en något intressant. Nej jag har inte det tålamodet, jag erbjuder istället livet mina förmågor.
Vänta inte på att bli upptäckt kära vänner, upptäck er själva istället.