Det är min sista dag på jobbet innan min julsemester – tar vid och livet känns hoppfullt och ljust. Jag travar till gymet för att kasta mig ut i ett endorfin-rus och för att utmana mig med en armböjnings-övning. De som kan den här ”på riktigt” går ner med huvudet i backen men jag är rätt att bryta nacken och går så långt jag kan/ törs. Jag är liksom ingen dare-devil men jag puttrar liksom på och bygger upp mig successivt. Inga 200 kg marklyft kommer ni någonsin att få se av mig, inga makabra snatch. Men kul har jag!
Tevesoffan väntar och just nu vankas sista avsnittet av den spännande Comhem play-serien ”Baghdad Central”