Kategori: Merde
En tillsynes oskyldig räka
Det är sista dagen här i Venice / L.A innan det är dags att flyga hem och dagen börjar på bästa sätt med ett morgondopp. När vi sedan sätter oss i bilen på väg till ett frukoststället (LA är alldeles för stort) så börjar jag må illa. Bakis? Hm, ja visst blev det en drink och några glas vin igår. När sedan frukosten serveras så får jag kallsvettningar i kroppen och måste rusa på toaletten. Det som sedan händer gör jag bäst i att inte beskriva, men något i mig vill inte vara kvar. Jag bestämmer mig för att syndabocken är en räka som jag fick i mig i går (vem är så klantig att man beställer in skaldjur när det är över 30 grader varmt? = jag)
Zeb skjutsar mig åter på hotellet där jag bäddar ner mig och tycker synd om mig själv, ja målet är att bli tipp-tipp till ikväll för då ska vi ut på en av våra favorit-restauranger Tar & Roses.
Wish me luck!
Plötsligt händer det #lessonlearned
Under arbetet med ”Mon ami Mió – Duets” har jag haft förmånen att jobba med så många fantastiska och dynamiska artister. En av dessa är Karin Paulin som vanligtvis jobbar i Norrbottens-teaterns fasta ensemble och gör många otroliga sång och skådespelar insatser.
Förutom att sjunga sin egen ”I sing of love” (i showen på Norrbottensteatern) så rycker hon här in och kör ”Forever here to stay” då sångerskan Gunilla Franklin (som sjunger den på albumet) ”fått förhinder”. Tack Karin, DU är ett proffs-de-luxe!
Jag kommer snart att sätta mig ner och låta alla applåder och showens beröm sjunka in i min kropp. Jag kommer att göra små anteckningar över vad jag ska tänka på till en annan gång. Att jobba med proffs är dock något som lärt mig så mycket och jag kommer att bevara detta i mig inför kommande projekt #lessonlearned
Vallningar & klackjärn
Perkele. Det där vaccinet jag tog i går har verkligen satt sprätt på kroppen. Öm arm som inte går att lyfta + bultande panna samt kalla och varma vallningar som slår över kroppen. Perkele (man får svära på utländska)
Munter blir jag dock på Pow-wow-Pam från Canada sänder denna bild och jag får skriva till henne och fråga om det är jag eller min syster Bec. Det är jag, fast för länge sedan. Min insta-omröstning gissar rätt bra ändå.
Längtan efter lillasyster tar vid och abstinensen botas med att jag tittar på hennes stepp-inslag under showen ”Mon ami Mió – Duets”. Jag tror det här är andra stora projektet vi gör hop, ja ni har väl sett videon till ”Garbotized” (som spelas som aldrig förr, just nu) Nu blir det stepp!