Jag låter testa mig

Jag har dragit mig för det här. Testet (som utlovar 97% säkerhet) har legat i min bokhylla i några dagar nu – men det är dags! Förutom att jag har svårt med manualer (som dessutom har så liten text att jag först måste fota av den och sedan förstora upp den i telefonen) så måste jag skjuta ett hål i fingret med en medföljande mekanik. Sedan suga upp blodet med en pipett och droppa det i en utläsar-kopp. Pipetten suger (i denna betydelsen = dålig) så jag får liksom hand-trycka ut blodet från fingertoppen som tack-och-lov träffar ”koppen”. Fyra droppar av en magisk vätska tillsätts sedan och nu är det bara att vänta i 15 minuter. Alarmet ställs in.

Nu undrar ni kanhända vad det är för ett test jag gjort? Det hela rör sig om ett gluten-test, ja min mage krånglar och av och till så framkallar den ljudet av en snarkande farbror eller en mycket förnöjsam jätte-katt. 5 minuter kvar nu: Ska jag få sluta med bröd och pasta nu (ev tjuväta)? Jag tänker på bageriet hemma i Nice och på alla ljuvliga baguetter som lockar. Jag tänker på pastan, pizzabottnen och på min dagliga kvällsmacka. Kommer allt att gå förlorat? Alarmet ljuder. Jag är INTE glutenallerigsk!!! Jag firar genom att bjuda mig själv på en delikat kardemumma-biscotti (som jag köpt på julmarknaden i Kaptensgården i Gammelstad under helgen) Magen kurrar.