Ibland, typ nu – tar jag mig på pulsen och ställer samma fråga som till glaset. Är jag halvfull eller halvtom?
PS: Halvfull låter lite suspekt då det kan indikera på ett alkoholintag, men om sanningen ska fram så är det nog dessa helg-promillen som fött denna dystra tankesätt i mitt huvud.
Poängen med detta ordsnirklande är ju att man ska skilja pessimisten från optimisten och att jag käckt ska ropa just ”halvfull”. Men jag vet inte… Eller en sak vet jag dock, att jag måste ta bättre hand om mig/ om oss så att jag inte blir en urlakad bedagad pessimist.
Måndagen är över och jag lever. Tisdag – kom med kärlek och energi!
Påfyllnadsbar!
Såklart Ann!