Vi närmar oss helgen och var dag har fullt upp med sin kamp och sitt segertåg. I dag efter jobbet så tar jag med vår dotter Amoranda på ännu ett Pt-pass – ja jösses vad hon håller på att bli stark. Att leda en kvinna med autism är inte det enklaste, nej man kan hamna i gräl om bagateller (om det vill sig illa) och man kan uträtta stordåd utan att man vet ordet av.
För somliga med autism är det klurigt med hållningen, då det är svårt att tänka på mer än en sak i taget. Lyfta, hålla in magen, ha ryggen rak osv osv. Instruktioner som gör att övningen inte kan skada dig utan istället bygga upp. Jag tror inte man behöver ha autism för att ha en övertydlig Pt, men jag oroar mig ibland hur andra runt omkring reagerar då jag diktator-likt styr dessa 60 minuter. ”Nej Amoranda. Se dig omkring. INGEN kramar sin Pt efter varje övning. På gymet tränar vi” Så barsk jag låter…
Låt oss ta en titt på de övningarna som vi gjorde i dag och dessutom repeterade tills timmen var slut. Häpp! (bläddra i sidleds på pilen)