MIn syster Zuzette ringer och frågar vart tavlan som vi hade krossat glaset på håller hus. Jag har ingen demens-diagnos ännu, men inget i mig kommer ihåg något alls om ett tavel-kras. ”Ni var där med en tjejkompis för några år sen, då det hände. Ni sa att ni skulle sätta in ett nytt glas på fotografiet av Svenstorp” säger hon. FÖR NÅGRA ÅR SEN!!! Jag ringer Lindbergs ram och frågar om det kanhända finns någon tavla, kanske ett fotografi inlämnad i mitt namn. Jag ursäktar mig att jag har kort minne. ”Nähä, inte det…” Zeb börjar då sondera vilka kvinnor vi haft med oss (i en trio-form) till Tallberg och… Jossie kanske? Vi textar och frågar.
