Jag förstår nu så här i efterhand att jag nog inte borde ha mega-gossat med barnbarnen dagen innan vi åkte hit till sydfrankrike. Vincent hade alla symtom på förkylning och själv vaknar jag idag med att halsen känns öm och svullen. Bu!
Men jag kan ligga hemma och tycka synd om mig eller slöa på stranden – jag väljer stranden. Idag är det dessutom tacksamt mulet och därför mindre människor (Italienarna har ännu industri-semester, men de är på väg att åka hemåt)
Jag börjar på en ny bok av Michael Connelly och de är alltid välskrivna och spännande. Men jag slumrar till mellan kapitlen vilket inte gör så mycket (mycket värre är det med ljudböcker som bara fortsätter och tar ingen hänsyn till mitt slummer) utan det är bara att fortsätta. Som ni läser så går det alltså ingen nöd på mig. Amen.
