Det här blir ännu en söndag då jag tar det typ lugnt. Den enda kraftansträngningen jag gör är att lura med Amoranda till gymet och ett 60-minuterspass, men annars är jag så stilla som…
Det fanns en lek vi lekte som barn. Den hette ”ett, två, tre – ost” men varför den hette så vet jag ej. Men den gick ut på att bara röra sig då ”kullaren” hade ryggen vänd mot en och i ett oberäkneligt tempo räknade ner till ost. Sedan skulle man blickstilla stå. Typ så stilla är jag nu idag. Lite oberäkneligt lugn kanske man skulle kunna säga. Jag möblerar om i en bokhylla, klipper och arrangerar snittblommor samt viker tvätt. Underbara söndag! Men se där: en middagsinbjudan dök upp = så trevligt!
