Letar en bild åt min mor i mitt fotoarkiv (hon vill ha en bild på mig och min man då vi ser GLADA ut. Ja på familje-korts-väggen så upplever HON det som om jag poserar i överkant) och finner att allt är raderat från 2011 och bakåt! WTF. Inte ens I-molnet har lagrat något. Hm. Just det. Jag slängde min gamla dator, var allt alltså fast på den? Fotoalbum är alltså bäst ändå?
Finner dock denna söta frukostbild på mig (doppar tydligen knäckebröd i thé, ja jag ger fattigdomen ett barna-ansikte från tidigt 70-tal) och blir lycklig. Tänk så jag förändrats, tänk så mycket som ändå består…
Idag efter jobbet, så lämnar jag min stad för Göteborg, ja medan Zeb rest till Nice så passar jag på att besöka min älskade syster Bec och hennes flickvän Ginger.
Jag landar sent. Jag är fullkomligt urlakad. För en halv förmögenhet så åker jag taxi till Majorna, öppnar en flaska rött och sover sedan i en underbar ljus-girlangs-invirad barnasäng som får mig att känna mig som en liten nyfiken pojke igen.
I morgon så ska jag ta in. Låt allt gott och kärleksfullt uppenbara sig. Amen.