Ett långt och tåligt buret lidande

Det är Stor-Axel som författat begravningsannonsen, november 1919. (Stor-Axel är den omtalade reslige mannen/ min släkting som binder ihop mig med min stora släkt i Kanada)

”Efter ett långt och tåligt buret lidande” Stackars Eljada. Hoppas ingen någonsin sammanfattar mina dagar så… Bara 26 år, 2 månader och 1 dag och redan var livet ”ett långt (!!?) och tåligt buret lidande”. Två barn… Det låter som en karaktär från ”The Handmaid’s tale” men i själva verket en släkting till mig. Vila i frid Eljada. Du har det bättre där du är.

PS: Vilket underbart vackert namn du har! Det låter som om självaste Astrid Lindgren snickrat ihop det.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *