Min dagliga 6 km löpning går numera även djärvt uppåt. Det känns i benen och jag rör mig plötsligt som en mycket gammal man och stönar tyvärr då jag sätter mig ner.
Ett löfte jag gett mig själv är att inte göra just gammel-mans-ljud då jag sätter mig eller reser mig ut en soffa/ stol osv. Jag kan bättre. Jag visualiserar att jag är Barysjnikov och att kroppen min är för evigt. Jag ska röra mig med grace från nu och till evig tid. Amen.
