Vi förändras lite varje dag. Lite bättre blir vi allt och samtidigt är det något som blir sämre. Mina vader har på något sätt ”delat” sig (Gud vet hur och varför) och blivit som rejäla masurknölar. Jag tror det räknas som plus för att jag blivit starkare men säker är jag inte.
Mitt tålamod för idioter har samtidig blivit sämre och eftersom naturen gett mig världens sämsta pokerface och nu även en mun som inte kan sansa sig, så måste jag se till att räkna 1,2,3 innan jag tar till orda. Jag tror att det här räknas som något dåligt, men säker är jag inte.
Mitt hår verkar tjockna även om Zeb säger att det är lika tunt som förut och mitt minne verkar bli sämre (fast jag vill flika in att jag kommer jag ihåg vart jag lagt nycklarna) Vi förändras lite varje dag och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag tänker ändå ”bra”, men säker är jag inte…
