Idag blir jag och Zeb medlockade av systrarna R till Kulturcentrum Ebeneser och ett författarsamtal mellan underbara Kerstin Wixe och Anna-Karin Palm.
Två böcker gås igenom, både ”Jag skriver över ditt ansikte” och en biografi om Selma Lagerlöf. Det är sjukt spännande! Det snurrar i mitt huvud då Anna-Karin går igenom biografin om sin mor (jag skriver över ditt ansikte) och alzheimers nedåtgående spiral beskrivs. Givetvis så drar jag paralleller till min far (som jag förlorade i demens i år) och det känns både trösterikt och sorgligt på samma gång.
1 av 5 av oss människor kommer att drabbas av någon form av demens. Är vi någonsin redo för detta? Är vi redo att förlora någon som går så vilse, är vi redo att själva förlora fotfästet?
Det blir som ett fint slut på samtalet då Anna-Karins mor på något sätt blir ”fri” då hon ”förlorar det” och att svart inte alltid är den mörkaste natt utan också en sorts tröst över att en annan sorts gryning vankas.
Tack Anna-Karin Palm och Kerstin Wixe, tack systrarna R för denna afton. Tisdags-de-luxe.