Jag har glömt bort hur vackert Toscana är, men omg. Jag vaknar nog först av alla och ser den glödgande gryningen svepa in över landskapet. Ååå. Jag kokar mig en kolsvart espresso och sätter mig ute i den prunkande trädgården och skriver – tänk om varje dag kunde börja så här?
Sedan går hela dagen åt att rota sig, att bara sitta ner och försöka få rytmen att halveras. Ta ett dopp i polen, äta plock-lunch i form av delikata charkuterier, ostar och bröd. Vermentino? Ja tack!
Men oj, nu är det dags att göra mig klar för kvällens restaurang. Må gott nu alla och tänk inte på att det nu är 18:37 är 25 grader varmt här. Nej det pratar vi inte om.
Kram kram