Och så var den här, självaste julaftonen. För vissa (dessvärre både för mig och konstigt nog även min son Aidan) så började den extra tidigt då jag 04.00 steg upp (detta förstod jag på en gång skulle föra konsekvenser med sig för kvällens energinivå) För att kicka igång dagen så hade jag signat upp mig för ett 90 minuters styrke & spinning-pass. Vi var C-safe/ blott sex deltagare, men svetten rann. Laddad eller urladdad?
Det blev samling hos vår son för Kalle & co för att sedan spana ut genom balkongdörren för att upptäcka den spännande tomten. Intet öga var matt, men mest tindrade givetvis Vincento och Frances och genom dem fick jag återuppleva julen på nytt.
Det var tänkt att sonen Armand med familj skulle ha vart här också, men (det snart utplånade) viruset satte käppar i julen för det (de bor i Norge) Det massiva delikata julbordet som sedan kom att serveras (Aidan är kock) var obeskrivligt gott och min kväll avslutade med både julklappsspel och en underbar frågesport (vi förlorade, men jag upptäckte otippat att min son Aidan har exakt samma ”skrivstil” som jag, samma oläsliga krumelurer. Inte visste jag att man kunde ärva sånt) God jul mina läsare, god jul…