Medan min man och mina vänner beger sig på en havs-kants-promenad mellan undersköna Èze och (urtråkiga) Monaco så sätter jag mig ner för att jobba.
Det är nästa års föreställning ”Saint Valentin” som behöver en tråd som binder låtarna samman. Det går ganska bra, men liksom förra året så oroar jag mig redan nu för att inte komma ihåg minsta monolog jag diktar ihop. Men jag peppar mig med espresso apelsin och jobbar vidare. Snart ett glas rosé.
