Jag är en snäll människa. Mycket snäll om jag får säga det själv. Kanske den snällaste ni någonsin haft förmånen att möta/läsa i hela ert liv. MEN då och då växer något annat fram i mig som är långt ifrån trevlig och på sistone har ett och samma ljud fått mitt sinne att mörkna – att bli den onde, att bli smått galen. Press play!
Det här är vår gata, det här är dess soundtrack. Jag anklagar inte bilen vi ser, nej jag tror att alarmet som ljuder (VARJE FUCKING DAG!!!!) kommer från en bil på hotellets parkering.
Jag knyter mina nävar så att naglarna borrar sig in i händerna och visualiserar pest, kolera, ja nästan död över bilägaren. Det hela känns så starkt att jag nästan skrämmer mig själv.
Fråga: Är det lagligt att repa en bil med en nyckel om den i sin tur rivit upp en snäll snäll människa till bristningsgränsen?