Och så plötsligt händer det, vi beger oss ner under nollstrecket. Det är minusgrader då jag vaknar och min morgonpromenad är rätt halkig (bär fortfarande sommar-skorna) MEN alla löv och alla färger finns ännu kvar, tack och lov. Ja det är nästa glapp som blir värst, glappet mellan höst och vinter. Den då de brinnande bladen blåst ner, den då mörkret tätnar. Snart kommer den… Men fram till dess ska jag njuta som bara den av höstens storslagna skönhet. Amen. .
PS: Hörs fågelsången ännu? Ja det gör den. Det är en näktergal vars stämma ännu ljuder sedan lördagen