Det är dags att fira Lucia. Denna ljusets fantastiska högtid som firas då året är som mörkast, hyllas detta år i min hemby Tallberg – tillsammans med mor och hennes nya 91-årige kille.
Då vi kommer fram har sonen Aidan med familj redan anlänt. För att driva mörket på flykt har de hunnit skottat ut en ormnäste i snödrivorna, fyllt med fladdrande ljus. Jag kastar mig som ett barn in i dess magiska tunnlar, ja tänk att jag som är 60 år fortfarande får chansen att flyttas tillbaka till barn-eufori.
Aidan (som är kock) står för kvällens fantastiska middag och syster Zuzette och maken Hôcan som bor ett stenkast ifrån mor, låter oss dinera vid deras långbord.
Familjen alltså. I love you. Och så Zuzettes storpudlel Ockra… Mitt storpudleshjärta slår vilt då jag ser barnen interagera med hunden, då jag ser hunden interagera med barnen. Alla ljus är tända. Det är Lucia. Ockra går först i tåget.