Zeb kommer äntligen hem från hospitalet, väl inpaketerad och försedd med en rejäl påse medikament.
Det är inte bara han som blivit omslagen nej hela vårt hus har bytt skepnad. Nej det rör sig inte om någon avantgardistisk manöver av Christo and Jeanne-Claude, nej nu ska putsen knackas ner och förnyas. Bra och bu på samma gång liksom.
Bra för att det säkert kommer att bli fin (I HÖST!!!) men bu för damm och för att solen inte får skina in/ vindarna inte får svalka oss.
Klockan är 19:31 och mina ögon är redan trötta. Bu för mig också.
