Kategori: Bric-a-brac
Tja…
Det är måndag och det är liksom tänkt att man ska vara helgutvilad och superalert. Hm. Det är inte så att jag är helt slut, men varje dag är så till brädden fylld av uppdrag så jag hinner knappt med något alls. Mellan det att jag går hem från jobbet tills jag möter kudden så försöker jag pressa in barn, gym, musik – men i veckan har allt inte fått plats liksom. Finalen för inspelningen av nästa album är här och i går skrev jag noter nästan hela dagen. Det är tur jag är världsbäst på powernap. Faktum är att jag ska ta en nu (Måndag 16:40) Om 65 minuter går nämligen färden till en kräftskiva. Amen.
Alcohol does not solve any problems.
But then again, neither does matcha latte.
Enkel, vacker, öm
Monica Zetterlund/ bill evans
Är min vals melodi
Min vals fantasi
En sång i en dröm
Sakta morgon ljus
Strömmar över vårt fönster,
ritar ett mönster på alla hus
Just den dag,
den vackra dag
jag lärde mig säga vi
Kom den till världen
min vals melodi
Enkel, Vacker, öm
Och den påminner mig
om hundratals dar
som jag varit med dig
Både vinter och vår
och i höst och igår
Våra dagar är bara för korta,
plötsligen ringer min klocka
Upp med dig klockan är åtta
Väldig, vänlig, stark
Kommer solen med dagen
den vackra staden badar i ljus
Väldig, vänlig, stark
har du visat mig världen
För mig så är den vacker och ljus
På oss två väntar miljoner dagar
Åh här är vi och världen
sjunger min vals melodi
Enkel, vacker, öm
Valsen påminner mig om hundratals dar
som jag varit med dig
Både vinter och vår,
och i höst och igår
Och alla dagar som kommer,
Nu är det sommar i tusen år
Det vi har möjlighet till
Efter jobbet så cyklar vi med badkläderna i cykelkorgen iväg till en badplats nära oss. Vi sammanstrålar med Aidan, Emme, Vincento och Frances för pizzamiddag med bad. En liten ovanlig kombo, men jag är öppen för förändring
Jag skriver det om och om igen. Om mina jord-år ibland gör mig trött, sliten och lite gammal så finns det inget bättre ungdoms-serum än en par barnbarn som kastar sig runt ens hals. Omg, jag kan inte ens beskriva hur mycket jag älskar er.
Älskade minstingen Armand ringer från Norge och har slut schampo (etc) och jag känner mig som en försummande farfar och packar en stor kartong med godsaker och postar iväg (herregud – 650:- i porto!!!)
Amoranda kommer sedan om och klagar på att hon inte har råd med frukt och vi samlar kontanter och pantburkar till vitamin.
Så här är det. Vi hjälper varandra med det vi kan. Vi kan. Kanske på olika sätt, men låt oss hjälpa varandra med det vi har möjlighet till. Amen.
Visans värld
Jag hälsar en ny vecka välkommen och samtidigt lovar jag mig själv att ta det lugnare denna vecka. Ja det var som om jag jobbade dubbla skift i förra veckan. MEN, inspelningen med mig och Jessique gick mycket bra (vilket känns underbart för nerverna) samtidigt som två nya inspelningar väntar runt hörnet. ”Mon ami Mió” har alltså gett sig in i visans värld och nio nyskrivna låtar ska spelas in. Idag sänder jag nyskrivna stämmor till Brigit och Bynissen på vår trio och Birgit textar ”Oj oj. Har nött in den andra du sände, men jobbar på den och testar!”
Älskade ensemble till ”I dur & moll längs Vitåälven” – förlåt om jag tjorvar. Men snart kommer det att låta TOPPEN, jag lovar!
Hatten på
Det är fredag OCH något så ovanligt som att jag inte jobbar följande lördag. Jobbar och jobbar, jo jag ska jobba men inte på salongen. Vad passar då inte bättre än att Pierre och Milano (som kommit upp från Stockholm) bjuder med oss på den nystartade side-kicks restaurangen ”Rökt”
Jag tar på mig hatt och gör mig fin och vi beger oss ut i sommarkvällen. Det är gott och mycket på tallrikarna (de som väljer köttbrickan äter vid mitt bord med plasthandskar för att kunna fortsätta kvällen på andra ställen) Det finns 1 vegetarisk rätt men tyvärr ingen rökt abborre. Men menyn växer hela tiden. Jag tar ”rökt burgare” och den är jättegod! Ett till plus är att det är drop-in och att man inte kan för-reservera. Dessutom har de stängt vid dåligt väder vilket också känns uppfriskande smart.
Tack för denna kväll mina vänner. Love you!
Roberto fyller 50
Vardagar blandar ihop sig med helgdagar om sommaren och idag TORSDAG så har vi en överrasknings-middags-fest för Roberto som fyllt hela 50 år!
Tobey som är en prisbelönt putanesca-kock tar plats vid spisen och vi skålar med jubilaren och alla ser ut att må så där otroligt sommar-gott.
Det blir många skratt och från grannens terass ljuder ett underbart dragspel som soundtrack.
Tack kära vänner för underbara kvällar. För fantastiska mitt-i-veckan middagar och för de gemensamma sommarskratt som jag får vara med att dela. Amen.
Kastbytes-duett
Idag skulle vi ha haft repetition med en i showen MEN pga sjukdom så var goda råd dyra.
Jag lyckades stuva om i inspelnings-schemat och bytte plats på två låtar, vilket i sin tur ledde till att jag idag fick (stuva om eftermiddagens kunder för att) skriva klart stämmorna till Jessiques och min sång ”Tid att ta farväl”. Det är sååå mycket lättare att sitta vid ett piano och skriva stämmor, men är man hemma i lägenheten så funkar en diktafon nästan lika bra. Det ska bli så spännande med denna vackra vemodiga visa – på söndag inspelning!
Linkande genom gamla stan
Det är den 1 juli och även min sista dag här i Nice (om man räknar bort frukosten i morgon) Tidigt tar jag mig ner till havet – och gamla stan (vieux Nice) är ovanligt stillsam. Jag linkar lite där jag går och tittar ner på mitt blodiga bandage och den tilltygade stortån. Bestämmer mig för att bada med bandage för jag är rädd att titta på katastrof-tån och positivt med det är väl att saltvattnet tvättar gasbindan vit.
Vi städar ut lägenheten på eftermiddagen men bestämma oss ändå för att återvända till havet för ett sista dopp.
Vi ses i morgon Sverige!