Den flitiges belöning

SÅ HÄR ser det ut när ett geni arbetar, intalar jag mig själv då jag begrundar mitt ”partitur”.
Efter ett bakslag med musikproduktionen till nästa album/ föreställning så har jag nu hoppat över ett led och kastat mig direkt på stämföringen tillsvidare. Ja varför stå och stampa då man kan ta sig framåt?

Jag (virtuosen) belönar mitt arbete med både dubbel espresso, bulla (Amoranda har bakat åt oss) och en sorts lakrits-choklad som Chaka-L hade med sig till middagen igår (men som vi glömde öppna) Det här följer inte mitt utstakade kalori-väg, men så här blir det. Alla vet att man ska belöna flit med något gott. Amen.

Luleå by night

Luleå sjuder. Det pågår små och stora happenings över hela stan denna lördag. Varje hotellrum är bokat, varje parkeringsplats ockuperad. Malou och Kristo försöker locka med mig på country med jag skriver ”nej tack” Det är inte så att jag hatar country, nej faktist älskar jag den nya hybriden av pop/ country/ folkmusik (tänk First Aid Kit) Men nej blir det!

Dagens största magnet är ”Love 50+ party Luleå” med ingen mindre än Clabbe som DJ. I den stora lokalen ”Luleå energi arena” har man leg-kontroll , ja man måste vara över 50. Innovativt och kul! Där vankas disco-inferno och dansen pågår visst mellan 20:00 och 00:00 och det är slutsålt och typ alla 50 + är på väg dit (utom jag) Det är inte så att jag hatar disco, nej tvärt om så älskar jag Donna Summer & co (tänk hennes duett med Barbra Streisand!) Men nej blir det!

Vi har sushi-frossa istället och Chaka-L, Musse och Amoranda (vars grannes lägenhet fattat eld och utlöst sprinklern) Men på nåt sätt blir jag ändå inblandad i helgens aktiviteter. Jo Zebs syster Lou-Lou ska på disco-festen och jag tar mig an både make-up och hår. Håll i er!

Näktergalen MMMMM

Idag är det premiär. Norrbottensteatern sätter upp en musikföreställning om Sveriges första superstjärna och musik-export – Jenny Lind! Föreställningen är döpt till ”Näktergalen” och Jenny brukade kallas just för det – ”Den svenska näktergalen”. Betyg: MMMMM

Karin Paulin (som jag har fått äran att sjunga duett med tidigare) spelar Jenny som vuxen, med en ny och mäktig stämma jag aldrig hört förut. Wow. Detta tillsammans med starkaste teamet, Kristine Gulbrandsen och Hanna Edh som axlar andra perioder i Jennys liv. De turas även om att gestalta andra personer som cirkulerar runt Jenny som t.ex den underbare H C Andersen.

Med en fantastisk orkester (Tomas Isacsson är ett geni!) så berättar de en för mig okänd historia om denna näktergal och man blir både berörd och imponerad av denna ensemble.

Angående den 7 mars 1838 (Då hon får rollen som ”Agatha” i ”Friskytten”/ hennes genombrott) så säger Jenny några ord som fastnar, några ord om att hitta sin plats i livet, hitta hem: ”Jag steg upp såsom en människa och lade mig som en annan. Jag hade funnit vari min styrka bestod”

Boka biljett!

RIP Göran Fristorp

En av mina ungdomsidoler var Göran Fristorp. Medan andra lyssnade på hårdrock så smälte mitt pojk-hjärta istället för denna blåögda svensk med den vänaste rösten. Ja det var nåt lite nästäppt urgulligt med hans stämma. Jag ville vara som Göran och gitarr kunde jag ju spela. ”Jag var en vandrare” var en av hans sånger som jag älskade.

En gång, några år senare var jag, Jossie och Zeb på ”Tallkotten” för att bli fulla (en bar som fanns för i världen i Luleå) Då ryckte jag plötsligt till och stannade upp. DÄR, där satt plötsligt Göran vid ett bord tillsammans med vackra Anna-Lotta Larsson (Sveriges svar på Jane Seymour). OMG. Jossie undrade varför jag stannade upp och jag berättade att Göran var min idol. ”Men då måste du ju gå fram och hälsa” sa Jossie men jag skakade på huvudet, för det tordes jag rakt inte.

Då gick Jossie fram till Göran och berättade att han hade ett stort fan i lokalen och pekade på mig. Jag klev fram, vi skakade hand och han sa ”men så trevligt”. Han och Anna-Lotta skrattade rart och jag rodnade.

Idag har Göran Fristorp lämnat oss, men hans röst och musik lever vidare. Vila i frid.