Vi blir tipsade av Andy min vän att se världens kanhända gay-igast film – ”The Prom”. Hur var den då? Jo ett musikaliskt gay-fyrverkeri vill jag lova som inte går att riktigt sätta betyg på… Andy inflikar dock ”Tänk om det fanns sånt när vi var kids. Så mycket man hade sluppit att oroa sig för” och det är så sant. Tänk om jag hade haft EN flamboyant förebild då jag växte upp, hur hade livet tett sig då? Vi tar en titt:
PS: En annan av mina bekanta recenserar den dock så här: If I were to be wrong about the God thing and all the accoutrements (I’m categorically NOT of course- I’m just using this as a rhetorical device), I will definitely be held at at least Dante’s Inferno level 5 which will consist of my being strapped down with my eyes pinned open and forced to watch the movie PROM being played on a loop- for all eternity. Not 10 mins into my forced viewing even here on earth but the rage and torment is real…….