Min längtan efter barnbarnen stiger i takt med oron inför att Norge fortfarande blockerar svenskarna.
PS: Läs gärna denna artikel från The Telegraph (bifogar en google-translate-översättning i kommentarer)
Ja två av mina barnbarn bor ju där och jag LÄNGTAR så efter min Isolde och min lilla Hubère (som föddes i mars och som jag aldrig ens sett!!!)
På Gotland bor halvårsvis Vincento och Frances och de flyttar åter till Luleå i Oktober, så det känns ju lite bättre.
Jag får en hälsning från Vincento idag och jag blir glad ändå ner till tårna!
Intressant Google translate-översatt artikel från ”The Telegraph”
– Lockdown-supportrar kan inte bära tanken på att Sverige har rätt. En ärlig bedömning av hur det skandinaviska landet har lyckats väcker massor av besvärliga frågor för politiker i resten av Europa
Sverige har uppfyllt samma roll under Covid-19-krisen som Argentina fyller i varje världscup. Det är laget som alla – bortsett från de infödda själva, naturligtvis – vill bli slagen. Detta har särskilt varit sant i den liberala amerikanska pressen, som har tagit ledig från att berätta Donald Trump för att publicera långa stycken om det förmodade misslyckandet med den svenska metoden. ”Den svenska regeringen verkställde inte social distansering”, började Washington Monthly, till exempel i maj när Sverige kort hade världens högsta dödsrate av sjukdomen. ”Det betalar nu priset – i liv och BNP.”
Till och med grannländerna i Norden – normalt ärter i en fröskida – har tagit mot Sverige. När Danmark och Norge återöppnade sina gränser för världen lämnade de från början ut Sverige. Sveriges främsta epidemiolog, Anders Tegnell, som har förvärvat en rockstjärnebild bland några av sina landsmän, ses av många utomlands som en maverick.
Det är inte svårt att se varför politiker, tjänstemän och många andra runt om i världen behöver Sverige för att misslyckas och misslyckas spektakulärt. Om det skandinaviska landet inte ses att drabbas av att det inte lyckats stänga av sin befolkning och stänga ner mycket av sin ekonomi, kommer medborgare i andra länder att börja ställa besvärliga frågor.
En stund såg det ut som om Sverige kanske misslyckades spektakulärt. Medan andra, avlåsta länder såg att antalet nya infektioner sjönk och gradvis låstes upp, förblev infektioner i Sverige envist höga. Ekonomiska prognoser antydde att Sverige skulle drabbas av en djup lågkonjunktur ändå. Alla dessa onödiga dödsfall, verkade det, och svenskar skulle fortfarande förlora sina jobb.
Sedan kom juli, och en påminnelse om att lockdown är ingen långsiktig lösning på en pandemi. Infektionsgraden började krypa upp i länder som hade låst in – först Spanien, sedan Tyskland, Frankrike, Belgien. Vissa har gått till selektiva andra låsningar. Allt de verkligen hade gjort genom att fängsla deras befolkning i veckor är att svepa viruset under mattan under en annan dag. Sverige har däremot ännu inte sett någon andra våg.
Samtidigt har den svenska ekonomin förvånat på uppsidan. Förra veckan avslöjades dess ekonomi för att ha minskat med 8,6 procent under andra kvartalet – naturligtvis kataklysmiskt, men under de omständigheter som det räknas som en triumf. BNP över hela euroområdet minskade med 12 procent, medan Spaniens ekonomi sjönk med 18 procent kvartal efter kvartal. Storbritanniens BNP-siffror kommer inte att vara ute förrän nästa onsdag, men vi kommer att göra mycket bra om vi inte krymper Spanien. Vid ett tillfälle fick Office of Budget Responsibility ett 35 procent stort steg för Storbritannien under andra kvartalet.
Det fanns inget sätt att Sverige, med många av sina grannars ekonomier stängda, skulle fly utan en kraftig sammandragning. Volvo, till exempel, drabbades av en minskning med 38 procent i försäljningen när showrooms i hela Europa stängdes. Ändå finns det en spännande möjlighet att Sverige kan vara nästan det enda utvecklade landet som lyckades komma igenom Covid-19-krisen utan att tekniskt drabbas av en lågkonjunktur – definierad som två kvartal i följd av negativ tillväxt.
Ensam i Europa lyckades den växa sin ekonomi med 0,4 procent under det första kvartalet. Efter varandra har svenska företag gett resultat som överträffat förväntningarna. Det har varit få konkurser. Efter att ha hållit fabriker och andra arbetsplatser öppna under hela krisen har svenskarna en fördel i återhämtningen. De har inte en arbetskraft som har tappat vanan att arbeta, som åtnjöt veckor ledigt i vårsolen och nu är motvilliga att återvända.
Men var det värt alla dessa dödsfall? Målet mot Sverige vilar på jämförelser med sina grannar, Danmark och Norge. På grundval av detta ser Sverige ut att ha kommit dåligt – dess 571 dödsfall per miljon invånare verkar hänsynslös jämfört med Danmark (106) eller Norge (47). Men är då Danmark och Norge rätt jämförare?
Sverige har mycket mer betydelsefulla urbana områden jämfört med Norge, och det har ett stort antal människor som tar skidsemester i Alperna – vilket verkar ha varit sätet, eller en av de viktigaste platserna, för Covid-19 i Europa. Betydande är att Sverige har en lägre dödsrate än många europeiska länder som gick in i fullt lockdown, till exempel Italien (582), Spanien (610), Storbritannien (683) och Belgien (850).
Men även om Sverige hittills har drabbats av ett relativt stort antal dödsfall är det inte slutet på historien. Som John Giesecke, Sveriges tidigare chefsepidemiolog och rådgivare för Världshälsoorganisationen (WHO), hävdade i april kommer vi inte att kunna bedöma hur olika länder har presterat förrän krisen har nått någon sorts slutsats, varken genom ett vaccin eller den naturliga minskningen av viruset. Hans övertygelse är att jämförbara länder så småningom kommer att ha liknande dödsräntor, men eländen – både hälsa och ekonomi – kommer att spridas långt längre i vissa än andra.
Om ett effektivt vaccin skulle bli tillgängligt i höst, då kommer den undertryckningsstrategi som föreslagits i professor Neil Fergusons papper av den 16 mars och följt av de flesta utvecklade länder att verka klok. Men hur länge är regeringar beredda att undertrycka sina ekonomier? Ju längre tid ett vaccin tar att komma fram – och det finns ingen garanti för att ett vaccin någonsin kommer att godkännas, även om tidiga försök har lovat – desto mer kommer den svenska tillvägagångssätten att vara tilltalande.
Den nedslående nyheten från Sveriges synvinkel är att antikroppstest tyder på att landet fortfarande är långt ifrån att uppnå flockimmunitet. Landets folkhälsobyrå avslöjade i juni att till och med i Stockholm, den mest drabbade platsen i landet, bara 10 procent av befolkningen hade antikroppar – långt under de 60 till 80 procent som vår egen huvudvetenskapliga rådgivare, Sir Patrick Vallance, föreslog skulle behövas för besättningen immunitet.
Men inte alla forskare är överens om detta. Förra veckan hävdade modellering i en publikation som ännu inte publicerats av en internationell grupp av forskare under ledning av Gabriella Gomes från Strathclyde University att de 60 procenten är endast tillämpliga där besättningsimmunitet uppnås genom ett vaccinprogram som ges slumpmässigt till en befolkning. Om ett virus får spridas naturligt, kommer det å andra sidan att påverka de mer mottagliga människorna (personer som antingen har färre naturliga försvar eller som har fler kontakter).
När denna grupp har infekterats, har viruset det mycket svårare att sprida och besättningen immunitet kommer att nås på en mycket lägre nivå – när mellan 10 och 20 procent av befolkningen har smittats. Om det stämmer, kan Sverige vara mycket närmare besättningsimmunitet än tidigare trott.
Under tiden befinner sig Sverige med okända vänner och okända fiender. Tack vare sin generösa välfärdspolitik är det oftare ett land som prisas till vänster och fördöms av ekonomiska liberaler. Nu är det tvärtom. I slutändan kan Sverige bara hamna glädjande för båda grupperna – om det tack vare en mindre skadad ekonomi framstår som det enda landet som kan undvika djupa välfärdsnedskärningar. ”