Nu undrar ni FÖRSTÅS hur det gick igår, hur det kändes att möta sina klasskamrater som man inte sett på 40 år? Det var UNDERBART. Det hela öppnade upp med kaffe och kaka och en av våra (nu gamla) lärare kom för att hälsa på. Efter kramar och skratt så var det dags för sång. Vi försökte minnas stämmor vi sjungit förut och konstigt nog så satt takterna i rätt bra!
Vår lärare åkte hem och vi blev därefter serverade en god god middag med vin. Sedan tog vi god tid på oss (vi höll på i 9 timmar vilket nog är ett rekord för mig) och gick lagret runt och berättade vad som hade hänt de senaste 40 åren. Så mycket hade hänt och de jag en gång i världen gillade med dem ÄLSKADE jag nu. Tack finaste klasskamrater för denna reunion, jag ska bevara den i mitt hjärta. Amen.