Jag tar små trevande svenska steg till att återvända till det Luleå som var och är mitt. Vi storstädar, jag far om salongen och betalar räkningar. Jag går på gym och kryper på eftermiddagen ner i soffan för att njuta av en helg innan allt börjar om på riktigt.
I soffan ser jag den konstigaste serie jag sett på länge, nämligen ”Copenhagen Cowboy”. Tänk dig att Lynch, Trier och Roy Andersson gjort ett mästerverk ihop som de flesta kommer att hata MEN några (moi) sitter som fastklistrad.
Förtrollningen bryts då en middagsbjudning anländer och hemma hos Kristo och Malou så vankas det pasta och vänskap de-luxe. Helt plötsligt så är jag hemma på riktigt.
