Idag blir jag extra stolt över vår dotter Amoranda som ringer mig i ottan (INNAN frukost, men tack och lov efter kaffet) och vill köra ett morgon-pt-pass på gymet. Jag kastar mig ut i världens sämsta väder (regn, snö, blåst, modd etc etc) för att inte gå miste om detta. Visserligen föds en oro att flickan inte ens gått och lagt sig (hennes dygnsrytm är av en annan värld) men hur som helst får hon börja alt. sluta dagen med en hårt hårt pass.
Pappa älskar dig!