Det är sista dagen i Nice och efter ett morgon-spinning-pass så kastar vi oss i det knall-turkosa havet. Idag är det gul flagg (Grön = lugnt, Gul = vågor, ev underströmmar, Röd = badförbud) och vi skrattar då havet tumlar oss i kullerbyttor och man känner sig som barn på nytt. Sången ”Surfin´ U.S.A” spinner runt i mitt huvud. Vi går sedan hem och städar lägenheten inför vår avfärd.
Efter vi är klara så bestämmer vi oss för ett till eftermiddagsdopp och går ner på stranden. Samma hav som på förmiddagen gav oss skratt och bus, tar denna eftermiddag en mans liv. Jag tänker på hans familj och på att de nog undrar vart han är, kanske letar de efter honom. För familjen en tragedi och för oss andra som står där på stranden med en klump av gråt i strupen: en läxa. Vi bestämmer oss för att då vi badar med gul flagg, att den andra alltid från stranden ska se på så att inget händer. Vila i frid okände man.